NÄR SKA KVINNOR FÅ LOV ATT EXISITERA FRITT I DET OFFENTLIGA RUMMET?
För snart en vecka sedan satte jag mig tillsammans med en tjejkompis på en brygga vid Skanstull. Vi hade med oss thaimat och satt vid vattnet i kvällssolen, ni vet så som man gör en varm kväll efter jobbet i juli. Efter ett tag kommer en man ut på bryggan och frågar ifall han får plats intill oss. ”Självklart”, säger vi eftersom det finns flera lediga kvadratmeter bakom oss. Han slår sig ned och vi tänker inte mer på det (för varför ska vi tänka mer på det?), utan vi fortsätter prata och gör det ostört i omkring tjugo minuter innan jag flackar med blicken från min tjejkompis och råkar titta på mannen igen.
Mannen – som såg ut som en framgångsrik stockholmare i 55-årsåldern – har börjat runka. Han sitter alltså ungefär två meter bakom oss och runkar, helt öppet och ogenerat. Jag tror ni förstår chocken det innebär att plötsligt en främmande mans penis på offentlig plats, utan varken förvarning eller samtycke. Det var både äckligt och oerhört kränkande. Innan vi skyndade oss därifrån sa jag till mannen (som vi det här laget hade slutat runka och bara stirrade ned i sin mobil) att han borde skämmas. För det borde han.
Mannen i fråga såg ut som vem som helst. Med stor sannolikhet är han någons pappa och han är med hundraprocentig säkerhet en kvinnas son. Kanske har han en partner där hemma, som han just skulle hem till, och alla hans yttre attribut skvallrade om att han antagligen har ett bra och stabilt jobb och lever ett allmänt härligt liv.
Han såg ut som en helt vanlig man, som efter jobbet på onsdagskvällen bestämde sig för att göra en patriarkal insats när det gäller att beröva kvinnor deras frihet i det offentliga rummet. Och jag vet att det här tyvärr inte är en unik händelse. Alldeles för många tjejer i min närhet har varit med om liknande händelser eller ännu värre.
Hade detta hänt om jag och min tjejkompis hade varit två killar som satt och hade en trevlig kväll på bryggan? Nej, det hade det inte. Eller skulle ni kunna överhuvudtaget se ett scenario där en kvinna hade suttit sig bredvid två unga killar och börjat onanera öppet? Självklart inte.
Nästan en vecka efter hans vidriga beteende känner jag mig fortfarande rätt chockad, men framförallt känner jag mig frustrerad och arg. Dels frustrerad över att jag inte skrek till mannen att han var en äcklig idiot och över att jag inte puttade ned honom i vattnet – men framförallt är jag frustrerad över att samtiden ser ut som den gör och att den begränsar så oerhört många kvinnor på alldeles för många plan.
Att vi lever i ett patriarkat blir hemskt tydligt när något sånt här händer. Men det visar inte bara sitt äckliga kukhuvud på bryggor i kvällssol utan det visar också sitt ansikte nästan överallt och det är verkligen sinnessjukt att kvinnor år 2016 ska behöver anpassa sig efter det. Trots detta så snälla låt oss aldrig sluta försöka bekämpa det tillsammans. Två polisanmälningar för sexuellt ofredande är nu upprättade och även fast vi alla tyvärr är väl medvetna om att det inte kommer hända någonting så behövs dom både för statisiken och för om mannen någon annan gång skulle utsätta andra tjejer för samma sak.
Tisdagen den 15:e mars och lite riktiga bilder, tjoho!
Erik och jag åkte alltså till Frankrike förra veckan och tro det eller ej så hade jag med mig kameran (som jag också använde!!!) och tro det eller ej så har jag REDAN börjat redigera bilder, jag menar, vi har liksom knappt varit hemma en vecka *klappar mig själv på axeln*.
Nice var fantastiskt fint, verkligen. Rekommenderar alla att åka dit. Älskar numera fransmän och kommer aldrig mer uppröras över att vi översätter poängen i eurovision till franska.
Söndagen den trettonde mars
Hej hej hallå bloggen!!
Jag är, precis som säkert 99% av Sveriges befolkning så otroligt peppad på våren. Fick ju en försmak i veckan när jag och Erik tog en välbehövlig andningpaus och åkte till franska rivieran (mer om denna resa sen), och nu kan jag inte sluta längta efter soooool, rosévin på uteserveringar och picknick i parker. OCH snygga vårkläder!!! Så som den modebloggare jag är kommer nu ett litet vårinspoinlägg 100% taget rakt av från pinterest, hehe.
Juste. Var snälla och ignorera det otroligt dåliga photoshoparbetet, jag orkade verkligen inte hålla på i tusen år för att få det snyggt...
Juste. Var snälla och ignorera det otroligt dåliga photoshoparbetet, jag orkade verkligen inte hålla på i tusen år för att få det snyggt...
1. Höga kjolar i olika material. Vill ha i jeans, mocka, bomull, allt går bra. Hur nice?? Verkligen casualsnyggt men också COOLT.
Känner att filmen Grease är bra inspo för denna looks "helhetsfeeling".
2. Höga och ljusa jeans!!! Åh vad fint det är. Kolla bara. Är dock så ofantligt ledsen över att jag har norra Europas kanske sämsta mage. Blir så lätt svullen och att då ha höga jeans är verkligen fruktansvärt. Men ja. Vill man va fin får man lida pin som man brukar säga. Hur som helst får det bli nästa månads mission att hitta ett par ljusa vårjeans.
3. Min crush på polotröjor kommer nog hålla i sig hela våren. Det är så cleant och snyggt att jag knappt vill ha något annat på mig och min garderob skriker verkligen efter en tjocktröja med polokrage. Fatta det under en jeansjacka typ... Mmm.
Andra saker man (läs: jag) vill ha i vår: gråa sneakers (check), skinnjacka, kombon vitt/grått/svart, velour (pga skönaste materialet ever) & funderar även på att börja använda mer smycken?? Dessvärre kan jag i princip ingenting om smycken. Hatar också att ha på mig det. Men känns lite kanske som en vanegrej som man bara får ta och komma över. Gillade dock detta väldigt mkt:
Goals att ha ett halsband där det står "skolmat" på. Var nämligen inte längesen jag satt och pratade med Therese om hur mycket man underskattade skolmaten när man väl fick den. Jag menar, gratis mat!!! Varje dag! Hur fantastiskt. Älskade välfärdssverige :*
Onsdagen den andra mars
Fick lite VÅRFEELING första mars. Den är dock som bortblåst nu då vädret är 100% grått igen och verkligheten är ungefär lika tråkig som vanligt. Men en kul sak är att jag & Erik åker till Nice på måndag!! & att det ska vara typ 13 grader + sol där. Inget badväder kanske men rätt så mkt bättre än 0 grader och snöblandat regn som härliga Stockholm bjuder på.
Nu ska jag strax skutta iväg och lämna igen en tre månader försenad bok på Östermalms bibliotek. Håll tummarna över att de har en sån där funktion som man bara kan droppa boken i så jag släpper skämmas inför någon smart bibliotekarie :( visst ni förresten att det är en 180hp-utbildning för att jobba på bibliotek?? Förstå hur mkt dom kan om böcker *avis*
tisdagen den tjugotredje februari
Fick feeling ikväll att ladda upp lite mobilbilder på min gamla tumblr som stått å dammat sen i höstas och tänkte att jag likagärna kan slänga upp några favoriter här med. När jag ändå är i farten liksom!
Lever för detta badkar. Tjatar om detta så mycket IRL men det är faktiskt sant att livskvalitén ökar med cirka 150% om man bara får ta sig ett bad lite när man vill. Bäst bäst bäst.
HÄRLIGA HÄRLIGA februari och lite ljus börjar sakta men säkert titta in i lägenheten.
Även detta bidrar till ökad livskvalitet! Alltså en katt att gosa med när man vill. Rekommenderas till alla.
Presenterar här Stockholms kanske finaste tunnelbanestation!!!!
Topp tre lyder:
1. Stadion (se bild)
2. Tensta
1. Stadion (se bild)
2. Tensta
3. Solna centrum
Åkte till Norge en helg för att gå på inflyttningsfest. Ljuset ägde dagen efter och trots bakfylla med en fruktansvärd huvudvärk lyckades jag ta denna bild (vilket var starkt jobbat med tanke på hur skakis jag var). Tycker att det säger en del om mitt engagemang för fotografi!!! Att det liksom fortfarande existerar trots allt.
Förstörde miljön lite och tog flyget hem från Norge. Solnedgången var så jävla fantastisk och lyckades nästan fånga den på bild.
Avslutar inlägget med en bild på två favorittjejer. När jag får träffa tjejen till vänster så på riktigt SKRIKER mina äggstockar efter barn.
SLUT på update!!
Varsågoda! Ett riktigt blogginlägg:
För någon vecka sedan gick Centerpartiet ut med att de vill sänka ingångslönerna (för exakt vilka jobb detta skulle gälla har de dock inte svarat på men en kan ju räkna ut att det knappast är Annie själv som vill sänka sin lön. Detta vet jag med all säkerhet då alla partier förutom Vänsterpartiet röstade emot att sänka politikerlönerna).
Hur som helst påstår C att det skulle på så sätt skapa jobb och speciellt då för nyanlända och "andra grupper som har svårt att få jobb". En tanke som självklart Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne snabbt hängde på och även en tanke som jag har lite åsikter om. Åsikter som jag en morgonen jag läste om förslaget skrev ned i min mobil men inte publicerade någonstans, förrän nu då. Häng med!! Det blir skoj! ;) ;) ÄLSKAR EKONOMI JU!
Det är för det första en tankevurpa* att tro att en lägre ingångslön i längden kommer att leda till fler jobb och inte bara till högre vinster för de privata företagen. Företag kommer inte automatiskt anställa fler för att det är billigt utan kommer att anställa fler om efterfrågan på marknaden kräver det. En sådan ekonomisk politik syftar i mångt och mycket alltså inte till att minska arbetslösheten (fast vi oftast luras att tro det!! Men tro inte på allt Annie säger i typ Agendastudion) utan egentligen endast till att öka företagens vinster och då på arbetarnas bekostnad. Sänkta löner leder till mindre konsumtion vilket inte direkt hjälper till att stimulera marknaden eller hjälper till att öka efterfrågan på jobb.
*tankevurpan illustreras här med en gullig katt för att göra inlägget lite mer inbjudande:
För övrigt kan väl vem som helst räkna ut att det inte är särskilt motiverande att gå till ett jobb om lönen är så låg att den knappt kommer att täcka dina utgifter. Jag kan väl tycka att vi måste fråga oss själva om vi tillslut vill leva i ett land som exempelvis USA där en alldeles för stor del av befolkningen behöver minst 2-3 jobb för att överleva. Och det kommer heller att inte leda till bättre integration för nyanlända människor om de för en lön som det inte kan leva på.
Hur som helst påstår C att det skulle på så sätt skapa jobb och speciellt då för nyanlända och "andra grupper som har svårt att få jobb". En tanke som självklart Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne snabbt hängde på och även en tanke som jag har lite åsikter om. Åsikter som jag en morgonen jag läste om förslaget skrev ned i min mobil men inte publicerade någonstans, förrän nu då. Häng med!! Det blir skoj! ;) ;) ÄLSKAR EKONOMI JU!
Det är för det första en tankevurpa* att tro att en lägre ingångslön i längden kommer att leda till fler jobb och inte bara till högre vinster för de privata företagen. Företag kommer inte automatiskt anställa fler för att det är billigt utan kommer att anställa fler om efterfrågan på marknaden kräver det. En sådan ekonomisk politik syftar i mångt och mycket alltså inte till att minska arbetslösheten (fast vi oftast luras att tro det!! Men tro inte på allt Annie säger i typ Agendastudion) utan egentligen endast till att öka företagens vinster och då på arbetarnas bekostnad. Sänkta löner leder till mindre konsumtion vilket inte direkt hjälper till att stimulera marknaden eller hjälper till att öka efterfrågan på jobb.
*tankevurpan illustreras här med en gullig katt för att göra inlägget lite mer inbjudande:
För övrigt kan väl vem som helst räkna ut att det inte är särskilt motiverande att gå till ett jobb om lönen är så låg att den knappt kommer att täcka dina utgifter. Jag kan väl tycka att vi måste fråga oss själva om vi tillslut vill leva i ett land som exempelvis USA där en alldeles för stor del av befolkningen behöver minst 2-3 jobb för att överleva. Och det kommer heller att inte leda till bättre integration för nyanlända människor om de för en lön som det inte kan leva på.
Är det inte en mer rimlig tankemodell att satsa på utbildning och kanske fler praktikplatser för att höja kompetensen, än att med lägre ingångslöner för att skapa, som Centerpartiet så ivrigt påstår, "enkla jobb"? Dessa så kallade "enkla jobb" som oftast även återfinns inom kvinnodominerande branscher (läs: hotell och restaurang, detaljhandeln och vård och omsorg) och det är även i dessa branscher *surpise suprise* som redan idag har de lägsta ingångslönerna. Detta innebär alltså att det är grupperna i samhället som redan tjänar sämst varje månad som kommer få betala priset för sänkta ingångslöner. För sänker man lönerna för en grupp kan man räkna med att det kommer påverka andra.
Dessutom: att dela upp människor (och även nu efter etnicitet) i A och B-lag kan väl varje tänkande människa förstå endast kommer leda till större klassklyftor, vilket är enligt min mening kanske det absolut sista Sverige behöver. Så nej tack du Annie Lööf. Din ekonomiska politik är både ojämlik, ogenomtänkt och orättvis.
Tisdagen den tionde februari
HEEEJ! Välkomna!!!
Jag är absolut inte tillbaka men tänkte bara göra ett plottrigt inlägg när jag för första gången på cirka hundrafemtio år har lite tid över. Eller skoja, klart jag har haft tid. Men däremot har jag prioriterat annat. Var slutade vi sist? Jo juste. Jag hade precis fått veta att jag inte klarade min andra dugga och gick ner i en mini-depression innan jul. Sen var det jul! Och jag fyllde år!!
Jag och Erik var i Sundsvall över julen, det var fint och på min födelsedag åt vi middag ute på restaurang med familjen, Erik och bästis (och ja, jag fick ett badkar i 25års present, sinnessjukt, se bild 3!!!)
I julklapp gav jag Erik en resa till Malmö och Köpenhamn (försöker tänka bort att Danmark är typ världens sämsta land) och ska istället fokusera på att jag ska få besöka två städer jag inte har sett sen barnsben med min favoritkille.
Två skärmdumpar som jag tydligen tyckte vara värda att spara. Iofs symboliserar dem rätt bra mina känslor angående samtiden under december. Låt mig förklara.
Bild 1: Kungen får mer av skattebetalarnas pengar för att göra cirka ingenting och samtiden gnäller på systemkollaps, att det inte finns några pengar. Och ja ja ja jag är inte dum i huvudet jag förstår väl också att pengar kommer från olika statskassor men snälla, det handlar ännu en gång om omfördelning av resurser och prioriteringar. Nej fy HEJDÅ monarkin det är dags (sen gammalt).
Bild 2: VAD ÄR DET MED KLICKONOMIN? Det har spårat ur. Ju dummare ämne du väljer desto större chans att du blir publicerad. Om du har något vettigt att säga verkar inte spela någon roll längre, så länge du genererar klick. Vem i helvete bryr sig om russin i ett bröd? KÖP ETT ANNAT JÄVLA BRÖD OM DET INTE PASSAR!
Jag är absolut inte tillbaka men tänkte bara göra ett plottrigt inlägg när jag för första gången på cirka hundrafemtio år har lite tid över. Eller skoja, klart jag har haft tid. Men däremot har jag prioriterat annat. Var slutade vi sist? Jo juste. Jag hade precis fått veta att jag inte klarade min andra dugga och gick ner i en mini-depression innan jul. Sen var det jul! Och jag fyllde år!!
Jag och Erik var i Sundsvall över julen, det var fint och på min födelsedag åt vi middag ute på restaurang med familjen, Erik och bästis (och ja, jag fick ett badkar i 25års present, sinnessjukt, se bild 3!!!)
I julklapp gav jag Erik en resa till Malmö och Köpenhamn (försöker tänka bort att Danmark är typ världens sämsta land) och ska istället fokusera på att jag ska få besöka två städer jag inte har sett sen barnsben med min favoritkille.
Bild 1: Kungen får mer av skattebetalarnas pengar för att göra cirka ingenting och samtiden gnäller på systemkollaps, att det inte finns några pengar. Och ja ja ja jag är inte dum i huvudet jag förstår väl också att pengar kommer från olika statskassor men snälla, det handlar ännu en gång om omfördelning av resurser och prioriteringar. Nej fy HEJDÅ monarkin det är dags (sen gammalt).
Bild 2: VAD ÄR DET MED KLICKONOMIN? Det har spårat ur. Ju dummare ämne du väljer desto större chans att du blir publicerad. Om du har något vettigt att säga verkar inte spela någon roll längre, så länge du genererar klick. Vem i helvete bryr sig om russin i ett bröd? KÖP ETT ANNAT JÄVLA BRÖD OM DET INTE PASSAR!
Kallar denna kreation depp/pepp!! Vi var ute på stan någon helg och hela Kungsgatan var fylld med sexistiska visitkort för någon strippklubb och jag fylldes av mer manshat än vanligt så förstå glädjen när vi kom till klubben och jag såg det fina budskapet på tjejtoan!!! Kände ba YES! FUCK ALLA KILLAR!!!
Sen blev det ju nyår där någon gång också. Tolvslaget spenderades på ett hustak i Sundbyberg med mina bästa vänner och bubbel och första timmen på det nya året spenderades i en hiss med en okänd tjej som med otroligt mycket engagemang berättade att hon aldrig mer skulle acceptera att ligga med grabbar utan att få orgasm. Fantastiskt feministisk upplevelse och jag kände liksom att 2016 inte kunde ha börjat bättre??? Självklart la jag till henne som vän på facebook.
Dagen efter nyår var lite halvslitet, men det är ju precis som det ska vara. Jag och Erik kollade på Making a murderer (rekommenderar!!!) i sängen och åt pizza. Jag som inte ens gillar pizza speciellt mycket.
*paus för inredningstips*
= blommor!! Speciellt liljor. Satan vad fint det är. Tulpaner i alla ära, men jag tror verkligen att VT-16 är liljornas vår.
*slut på inredningtips*
Mellan nyår och tentan var jag ledig en del från skolan. Seminarieserien tog slut innan jul och föreläsningstillfällena var slut. Dock spenderade jag otroligt mycket tid med att försöka lära mig alla relevanta kurvor och ekvationer. Ändå kände jag lite såhär dagen innan tentan:
Jag har förvisso 5 hp kvar då jag fortfarande har dom där jävla duggorna kvar att klara men man kan inte få allt och bara att jag klarade tentan har lyft mitt akademiska självförtroende till skyarna. Vanliga självförtroendet går det lite sämre med dock. Känner mig mer slapp, blek och ful än någonsin faktiskt!! Men förhoppningsvis går det över. Jag har börjat träna (igen. Ja jag vet, är en jävla klyscha) och har börjat öva, med hjälp av min kusin och selfiequeen Patricia på att ta selfies. Förhoppningsvis ska kombinationen hjälpa mig att inse att jag inte ser så hemsk ut som jag får för mig ibland. SVÅRT DET DÄR HÖRNI. Jävla samhälle va. Indoktrinerar oss till att tro att vi inte duger och till att utseendet är allt. Här är iaf tre bilder (av cirka 100) som jag tycker jag blev ganska fin/söt på:
- SLUT PÅ SELFIES-
Har jag nämnt tidigare att jag är otroligt oroad över samhällsutvecklingen? Inte? För det är jag. En kombination av senaste tidens sinnessjuka rasistiska händelser och den tydliga försjuktning av diskursen angående exempelvis flyktingar ger mig magont. Så vad ska man göra för att inte bli allt för politiskt deprimerad i detta fruktansvärt polariserade samhälle? Jobbar fortfarande på svaret på den frågan, men jag vet att det för studen hjälper att gå på demonstrationer och skandera viktiga budskap med andra vettiga människor. Bli överröst av känslan av solidaritet och känslan att man faktiskt inte är ensam.
SÅ! Nu ska jag i väg till friskis. Har en text till jag skulle vilja skriva ut här men vi får se hur det blir med det. Annars hörs vi väl om cirka två månader igen med ett till osammanhängande inlägg *längtar*!
Fredagen den fjärde december
Måndagen den trettionde november
OKEJ. Jag som så många andra kämpar oerhört med att försöka hålla modet uppe nu under årets sämsta årstid. Inspirationen är under nollsträcket (bevis på detta är exempelvis att jag inte har uppdaterat instagram på en hel månad) och hade jag möjlighet att få välja helt själv skulle jag gå i ide. Livet känns väldigt inrutat och mörkt just nu och jag skyller allt på:
1. Det politiska läget i Sverige/EU/världen
2. Makroekonomin
3. Bristen på ljus
4. Jobbet
1. Det politiska läget i Sverige/EU/världen
2. Makroekonomin
3. Bristen på ljus
4. Jobbet
Men men!! Tänkte inte hänga läpp för det, utan tvärtom tänkte jag trotsa detta genom att göra en liten lista på saker som ändå har fått mig att känna lite hopp och inspiration.
PS. Länkar till allt finns i rubriken!
1. M.I.A. - "Boarders"
Sen hon släppte låten "Paper planes" år typ 2007 (?) har jag tyckt att M.I.A. är orimligt cool. Hennes nya låt Boarders är politiskt pop-perfektion och videon (som hon själv har regisserat) är även den otroligt stark. Den är inte bara visuellt supersnygg utan jag älskar den även hur den är filmad ur ett feministiskt perspektiv (hon filmas ofta underifrån, vilket inger en symboliskt makt. Detta gillar jag verkligen vilket då det är ett perspektiv man allt för sällan ser kvinnor porträtteras i).
1. M.I.A. - "Boarders"
Sen hon släppte låten "Paper planes" år typ 2007 (?) har jag tyckt att M.I.A. är orimligt cool. Hennes nya låt Boarders är politiskt pop-perfektion och videon (som hon själv har regisserat) är även den otroligt stark. Den är inte bara visuellt supersnygg utan jag älskar den även hur den är filmad ur ett feministiskt perspektiv (hon filmas ofta underifrån, vilket inger en symboliskt makt. Detta gillar jag verkligen vilket då det är ett perspektiv man allt för sällan ser kvinnor porträtteras i).
Har dock läst att videon har fått en del kritik då den kan tolkas som exotifierande. Personligen kan jag till viss del förstå kritiken, men jag tycker samtidigt att hennes politiska budskap i låten är väldigt tydligt och att hon ändå skildrar en väldigt viktig bild av samtiden.
2. Liv Strömquist tänker på dig! - Dramaten
Jag tror inte många människor har lyckats undgå min kärlek till Liv Strömquist. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte avgudade typ precis allt hon gör så därför var det väl inte HELT oväntat att jag skulle älska Ada Bergers scentolkning av hennes seriealbum. Visst, jag erkänner, jag hade sett den innan på SVT play, men jag måste ändå säga att det var något helt annat att se den live. Skådespelarna är fantastiska, dialogerna klockrena men framför allt var den SÅ himla rolig. Har ni vägarna förbi Stockholm och är under 26 kostar bara biljetterna 100 kr och aa, det är nog de mest värda 100 kr jag har lagt ut denna höst (överdriver inte ens!!!!)
3. Dokumentären "En vanlig fucking människa" - SVT-play
"För 22 år sedan föddes enäggstvillingarna Isabelle och Denise. Vid fem års ålder protesterade Isabelle mot att kallas för flicka. Några år senare bytte Isabelle namn till Sam. Det här är historien om Sam och hans kamp för att visa att han aldrig varit den alla andra trodde."
"För 22 år sedan föddes enäggstvillingarna Isabelle och Denise. Vid fem års ålder protesterade Isabelle mot att kallas för flicka. Några år senare bytte Isabelle namn till Sam. Det här är historien om Sam och hans kamp för att visa att han aldrig varit den alla andra trodde."
Just nu finns dokumentären "en vanlig fucking människa" på SVT play och det är en dokumentär jag rekommenderar alla att se. Förutom att den skildrar ett väldigt viktigt ämne så är den oerhört stark och man får komma väldigt nära både Sam men också hans familj.
Jag har fått allt svårare att hitta inspiration till mitt eget fotograferande och jag vill egentligen inget hellre än att fortsätta utvecklas. Men just nu står det ganska så väldigt still. Jag vet inte åt vilket håll jag vill och ofta så präglas jag av en känsla att jag inte heller har någon ork att ta reda på det. Men denna känsla blåser helt bort de gånger jag går in på Olof Grinds blogg. Jag blir så otroligt tagen av hans fantastiska bildspråk att hälften vore nog och även fast jag aldrig i hela mitt liv kommer att kunna prestera sådana kvalitativa bilder kan jag inte låta bli att slås av tanken att jag ändå någon gång i framtiden borde försöka med något.
Sápmi sisters är en serie om två samiska systrarna Maxida och Mimie. Seriern skildrar deras liv när de just nu turnerar i nordligaste Norrland men tar även upp deras politiska kamp för samernas rättigheter. Förutom att de båda systrarna är väldigt talangfulla, drivna och sprudlande så blir serien verkligen extra mångfasetterad då den lyckas inkludera mycket fakta om samernas historia (ett ämne som jag och alldeles för många med mig har stora kunskapsluckor i). Sen älskar jag även att den skildrar kampen Maxida kämpar för att balansera sin roll som ung mamma samtidigt som hon jobbar så otroligt hårt att uppfylla sina egna drömmar. SÅ HIMLA INSPIRERANDE!!
Ärligt så har jag aldrig varit helt såld på det där med att gå på museum. Oftast tycker jag att konsten går mig över huvudet och det resulterar i att jag bara känner mig korkad och det begränsad. Eller så är det FÖR tråkigt. Typ något rum med uppstoppade djur eller en gammal tavla. Men nu har alltså det jag aldrig trodde skulle hända hänt!! Jag har hittat en utställning som både var rolig, intressant OCH inspirerande. Olafur Eliassons utställning heter alltså Verklighetsmaskiner och jag gillade den supermycket. Det var otroligt coolt att ens uppfattning om verkligheten utmanades och jag älskade även att ljus, vind och vatten var återkommande inslag. Det blev liksom aldrig långtråkigt. Dessvärre är det ganska dyrt att gå in på Moderna :(, men har ni 130 kr över (150 kr utan studentpris) och vill göra något lite annorlunda borde ni satsa!!
Två coola bilder från utställningen!! Den första skulle jag nog använda som skivomslag om jag och Erik någongång startade ett band.
Hade egentligen tänkt att knåpa ihop tio punkter men insåg att klockan nu över 22:00 vilket innebär sovtid (hehe svar ja, jag är en mkt gammal människa som värdesätter en god natts sömn!!). Publicerar jag listan inte nu finns det en chans att det aldrig blir av så sex punkter fick därför räcka. Håll tummarna på att jag slipper mensvärk i natt så jag orkar upp tidigt imorgon och har energi att lära mig lite fler extremt oinspirerande makroekonomiska samband.
Känslan av att behöva skriva av sig:
Nej nu hörni. Nu kokar jag. Att man lever i ett land som samma dag som näringslivet går ut med att året julklapp är en "robotdammsugare" har regeringen mage att gå ut med beslutet om att vi inte längre klarar av att hjälpa människor på flykt. Det måste vara ett jävla skämt.
En välfärdsstat handlar i grund och botten om fördelning av resurser. Vi får in pengar till vår gemensamma välfärd genom olika typer av skatter som sedan används till olika fundamentala saker som vårt samhälle har kollektivt nytta av. Vissa behöver välfärden mer än andra; så har det alltid varit och så kommer det antagligen alltid vara. De senaste två mandatperioderna har man successivt sänkt skatterna för att individer ska få mer pengar i plånboken. För vissa har detta resulterat i flera tusen mer att röra sig med i månaden och för mig personligen har det kanske genererat i att jag har kunnat unna mig ett extra nagellack varje månad. Samtidigt som man har gjort detta har det också resulterat i att man på så sätt har urholkat vår kollektiva budget, all offentlig verksamhet ligger och balanserar på svältgränsen. Det finns helt enkelt inte lika mycket pengar att lägga på skolan, vården, bostäder, kollektivtrafik (läs: allting som vi som samhälle behöver, tillsammans). Pengarna har helt enkelt flyttat från det gemensamma till det privata.
Nu står Sverige inför ett vägskäl. Det är en våg av människor som desperat flyr från sina hemländer, flyr från diktaturer, krig och extremism. Vi ser dagligen bilder hur familjer färdas över gummibåtar för att förhoppningsvis kunna bygga upp ett tryggare liv i Europa, kanske Sverige. Men vad gör vi? Vi både slänger ut och stänger ute människor, barn (!!!!) och familjer från detta. Och allt med argumentet att vi inte "klarar mer". Snälla. Ingenting gör mig så provocerad som det argumentetet. Det handlar inte om att vi inte har råd: ett land som har råd att lägga 75 MILJARDER på december månads detaljhandel har också råd att hjälp människor som flyr för sina liv. Ett land där årets julklapp är en jävla robot som ska hjälpa till med städningen har råd. Ett land där 85% av befolkningen bor på 1,5% av landets yta har även plats. Det handlar bara om prioriteringar och omfördelningar. Sverige är inget fattigt land. Det är den offentliga verksamheten som lever på en sparlåga och så fort den utsätts för någon påfrestning så klarar vi inte av att hantera vad som händer. Hur vore det exempelvis om vi HÖJER skatten lite? Får in lite mer pengar till vår gemensamma statskassa? Galen tanke, jag vet!!! Men idk, kanske är värt att prova??? Ett annat förslag är att exempelvis att lätta på reglerna för arbete och boende?
Och samtidigt på Lesbos:
Nu har regeringen alltså lagt fram förslag hur man ska "minska flyktingströmmen". Populistiska förslag som inte har någon förankring över huvudtaget. Man vill införa tillfälliga uppehållsstillstånd som inte kommer bidra till någonting annat än att försvåra integrationen (extra extra: nu ska detta även gälla barn!!). För vem i hela fridens namn kommer känna att de vill försöka integrera i ett samhälle om de inte vet om de kommer få stanna? Förövrigt så VET man vet även från länder som exempelvis Tyskland att TUT inte har lett till att minskad invandring. Man ska även införa medicinska ålderskontroller på barn; någonting som har kritiserats av otroligt många experter (för mer läsning: klicka här). Flera förslag om hur man ska få ner flyktingmottagandet har också lagts fram och kort sagt kan man säga att Sverige ska anpassa alla asylregler till absolut lägsta EU-nivå (en till parantes till detta är att Moderaterna med sina förslag även vill gå under denna). Men kort sagt låter vi alltså i princip Ungern diktera vår asylpolitik. Man säger att man hoppas på att detta kommer att leda till att fler EU-länder tar sitt ansvar men i praktiken innebär det att man använder flyktingarna som slagträ och vilka står vid sidan om och klappar händerna, jo:
Sen händer nu även detta, icke så oväntade dominoeffekten:
Socialdemokraterna och regeringen har vänt kappan efter vinden och det gör fysiskt ont i mig att se hur politiken utvecklar sig. Hur man letar efter lätta lösningar på stora problem för att lugna en redan (i min mening) i mångt och mycket en väldigt välmående befolkning. För två månader sen stod Stefan Löfven och pratade på "Refugees Welcome"-manifestation och pratade om hur vi som land bär solidaritet som vår största stolthet och jag kan inte låta bli att fråga: vart i helvete är solidariteten nu?
Säg bara som det är. Ni tycker det inte är värt att offra något mer kännbart för att hjälpa andra människor att få skydd. Det är vidrigt.
Torsdagen den nittonde november
Nu har det alltså gått lite över två veckor på NEK*-kursen (*nationalekonomi; slänger mig numera hej vilt med ekonomitermer hehe) och jag tänkte försöka sammanfatta:
Denna GIF beskriver till ungefär 100% hur jag kände hela första veckan. Total panik. Skulle faktiskt våga påstå att jag hade någon form av sammanbrott i princip varje dag och ja, det var... tufft. MEN! Med hjälp av stöd från mina fantastiska vänner och sambo lyckades jag, efter ungefär exakt en vecka ta mig ur panikfasen. Igår hade jag min första dugga, och ja, den gick väl.. sådär. Håller tummarna på att jag klarar den, men det känns mycket tveksamt. Jag har fått bekräftat att ekonomi verkligen inte är mitt ämne.
Denna GIF beskriver till ungefär 100% hur jag kände hela första veckan. Total panik. Skulle faktiskt våga påstå att jag hade någon form av sammanbrott i princip varje dag och ja, det var... tufft. MEN! Med hjälp av stöd från mina fantastiska vänner och sambo lyckades jag, efter ungefär exakt en vecka ta mig ur panikfasen. Igår hade jag min första dugga, och ja, den gick väl.. sådär. Håller tummarna på att jag klarar den, men det känns mycket tveksamt. Jag har fått bekräftat att ekonomi verkligen inte är mitt ämne.
Jag har som sagt inte samma panikkänslor längre utan har väl mer gått in i något läge av acceptans och försöker att tänka att "det får gå som det går". MIND YOU så är detta antagligen bara hur jag känner -exakt- just nu. Paniken lär nog infinna sig lagom till dugga nummer två igen. Men det tänker jag är ett senare problem. Däremot har den konstanta stressen jag har känt under de senaste veckorna + att världen typ är åt helvete har fått min magkatarr att komma tillbaka, vilket suger. Men jaja. Värre saker har hänt bättre människor.
Annars så försöker jag att akta mig för att bli liberal på kuppen. Alla som har läst NEK vet hur otroligt marknadsorienterad den kursen är och mina föreläsare försöker knappt dölja sina politiska åsikter. I veckan sa exempelvis min seminarieledare att facken var "djävulens verk" och att vi har alldeles för höga löner. Personligen så hoppas jag att hon syftar på alla dessa finansmän och näringslivstoppar:
..och inte arbetarnas, men dessvärre tror jag inte det. På föreläsningarna sitter folk framför mig och läser "Veckans affärer" och går in på hemsidor där man kan hålla koll på börskurserna. Jag lägger väl ingen större värdering vid det, alla var vi våra olika intressen, jag menar bara att jag inte känner mig så.. hemma, typ. Eller engagerad. Jag vill mest att det hela ska vara över och så jag kan återgå till mitt normala liv där jag aldrig behöver se en ekvation, eller funktion eller vad det nu kallas (tydligen är det två olika saker, jag har dock inte riktigt greppat skillnaden än).
Onsdagen den fjärde november
I princip hela förra veckan var den här lilla varelsen hos oss. Vi hade båda tentavecka och även fast vi inte läser samma program så är det MYSIGT att ha sällskap. Hon sov även på en luftmadrass på vårt golv hela helgen och en liten parantes är att jag saknar henne så fort hon inte är närvarande.
Hur som helst. I måndags började min nya kurs och igår grät jag på föreläsningen. Varfööööör undrar säkert ni nu. Jo, men såhär va. Tanken är ju att jag ska bli samhällskunskapslärare på gymnasiet och efter snart 1,5 år har jag inte ångrat en sekund. MEN!!! MEN!!!!! Nu är det tydligen så att man måste, för att få undervisa som samhällskunskapslärare ha läst 15 hp nationalekonomi. Jag kan ingenting om ekonomi.
Hur som helst. I måndags började min nya kurs och igår grät jag på föreläsningen. Varfööööör undrar säkert ni nu. Jo, men såhär va. Tanken är ju att jag ska bli samhällskunskapslärare på gymnasiet och efter snart 1,5 år har jag inte ångrat en sekund. MEN!!! MEN!!!!! Nu är det tydligen så att man måste, för att få undervisa som samhällskunskapslärare ha läst 15 hp nationalekonomi. Jag kan ingenting om ekonomi.
Det största ångestmomentet för mig under min skolgång var matte. Självförtroendet tappades i tidig ålder och fick aldrig chans att återuppbyggas. Jag kan helt ärligt säga att en av de bästa dagarna i mitt liv var när jag ÄNTLIGEN fick mitt G i matte B - efter 1,5 år av att gå på "hjälpmatte" (läs: i en specialgrupp för elever som fattar cirka noll). När jag väl fick mitt betyg bestämde jag mig för att jag aldrig mer skulle utsätta mig för den ångesten som matte har givit mig igen, och känslan av att veta att jag aldrig mer behövde kolla åt en ekvation eller en graf gjorde mig genuint lycklig. Men nu sitter jag här igen, MOT MIN JÄVLA VILJA och försöker komma underfund med hur jag ska förstå exempelvis detta:
Jag menar, är det något slags skämt? Är det meningen att jag, med noll procent förkunskaper inom matematik/ekonomi ska förstå??? Jag vet inte. Hopplösheten liksom föll över mig under föreläsning 3 och tårarna började bränna bakom ögonlocken. Hade jag inte suttit inklämd mellan massa ekonomgrabbar hade jag tagit mitt pick och pack SPRUNGIT därifrån och aldrig kollat tillbaka. Detta kan låta löjligt, men ångesten är 100% 4 real you guys. Och vet ni vad det värsta är? Att jag MÅSTE klara detta. Jag får inte bli lärare annars.
Helvete vilken jävla tur att man har världens bästa vänner då. Och herregud vilken tur att man inte bara har världens bästa vänner utan även världens SMARTASTE vänner - på så många olika plan. Martin, utbildad ekonom med en förkärlek för ekvationer tvekade inte en sekund på att bli min personliga lärare när jag hörde av mig och berättade om min ångest. Igår hade vi vårt första pass och jag skulle ljuga om jag sa att ångesten inte konstant gnager i bröstet, men bättre känns det, ja. Det känns också fantastiskt att alla mina vänner och min pojkvän överröser mig med konstant pepp och tror på mig. Tror att jag klarar det. Och ja, klarar jag mot all förmodan detta, då klarar jag fanimej allt.
Måndagen den andra november
Hösten visar sig från sin bästa sida, men nu är det inte många dagar kvar tills alla löv är borta och jag undrar som vanligt hur i hela friden man ska orka sig igenom ett halvår av mörker.
Har jag ens sagt att vi har flyttat?
Jo men så är det. En helt egen tvåa i Solna ramlade ner i mitt och Eriks knä där i början av September. Av en helt sjuk slump egentligen och nu sitter vi här, 9 minuter med tunnelbana (!!!!!) från stan och har nästan dubbelt så stor yta än tidigare. Jag har alltid varit mycket försiktig med att klaga på vår tidigare bostadssituation. Min lägenhet i Kallhäll har räddat både mig och flera av mina vänner många gånger. Att jag köpte den för ungefär fem år sedan är ett av mina bättre beslut och även fast det var trångt på slutet var jag i grund och botten alltid oerhört tacksam över att den lägenheten existerade. Alldeles för många av mina vänner hoppar runt på dyra andrahandskontrakt eller har i perioder behövt flytta hem. Bostadsmarknaden i Stockholm är ett skämt och jag ser dessvärre inget ljus i tunneln. Sen att Kallhäll ligger alldeles för långt i från stan och att pendeltågen (SL) är sämst är en helt annat femma. Vi hade i alla fall ett hem.
Därför finner jag i princip inga ord när jag försöker förklara hur glad jag är över att jag och Erik fick den här lägenheten. Visst, den är dyrare och har dessvärre inget badkar (JA, det är ett reellt problem!!!!!! Speciellt under dagen som denna då jag har mensvärk och helst av allt skulle vilja bo i ett badkar så att alla smärtpunkter får värme samtidigt :( ) men utöver det är den fantastisk. Alla våra möbler och tavlor får äntligen plats, Erik har bara en kvart till jobbet och jag har bara ungefär 20 minuter till universitetet. De flesta av mina närmaste vänner bor inom 20 minuters gångavstånd och det gör även min lillebror. Sundbyberg ligger bara runt hörnet och jag är bara 12 minuter bort med tunnelbana från Tensta där Fatma som jag är läxhjälp två gånger i veckan åt bor.
Lite ordning har vi fått på lägenheten. Men det tar tid. Kanske för att jag inte vill att det ska bli fel, kanske för att jag har för mycket tankar om hur jag vill att allt ska se ut men egentligen kanske mest för att både jag och Erik har heltidssysselsättningar och andra aktiviteter utöver dessa. Tiden har som vanligt sprungit iväg. Men en av de första saker jag fixade var kylskåpet. Förra året beställde jag en massa bilder från min instagram. Det var i samband med att jag knåpade ihop Eriks julklapp men då jag fick mängdrabatt när jag beställde (hehe) blev det en massa bilder över som jag inte har haft plats för i gamla lägenheten. Nu har jag mina favoriter uppsatta på kylskåpet och jag älskar hur de tillför både färg och personlighet *ler kreativ tjej*. Sen älskar jag också att jag börjar varje dag med att se bilder på folk jag tycker om!!!
Stringhyllan jag köpte i våras har också fått sig en plats. Ä-N-T-L-I-G-E-N. Är så pass nöjd med denna kreation ska ni veta. Min murgröna gör sig så himla bra där också. Vi shoppade loss på Plantagen i helgen då jag har fått någon knäpp idé att jag vill att hela mitt hem ska se ut som en djungel. Det jag glömde i den ekvationen var hur jobbigt det är att vattna blomster och hur personligt jag tar det när jag ser att dem börjar dö. Men men!!! Det är värt det. Nog om detta.
ISLAND GENOM MOBILEN
Då jag har cirka noll bloggvett (läs: uppdaterar ungefär aldrig och när jag väl gör är det sällan genomtänkt) tänkte jag fortsätta på samma och ladda upp alldeles för många bilder i ett och samma inlägg. Jag har legat och ruvat på ett islandsinlägg i flera veckor men har som vanligt haft svårt att komma till skott. Förvisso är det väl ungefär två personer som kanske uppskattar den kommande recensionen om vår resa, och dessa två har med största sannolikhet sett de flesta bilder som nu publicerar här på min instagram. Nåja. Här kommer inlägget iaf!
Obeservera att detta är bara bilder som jag har tagit med mobilen och jag har som avsikt att någongång lägga upp mina "riktiga" bilder också. Har även en film som jag jobbar på att klippa ihop. Som ni märker försöker jag, dock väldigt blygsamt, beaka min kreativa sida för att inte drunkna helt i höstångest.
Så här var vi framme i ett grått Reykjavik. Framme på en av de finaste gatorna mina ögon har skådat och även fast det regnade var vi otroligt nöjda ändå. Klockan hade inte hunnit slagit mer än elva och vår check-in var inte förrän vid två, så vi strosade runt i staden, åt nudelsoppa på en asiatisk snabbrestaurang, drack kaffe och jag handlade ett par utsvängda plyschbyxor på secondhand. På kvällen mötte vi upp Anna, Eriks syster och åt middag på ett hostel som serverade (enligt rykten) Reykjaviks bästa hamburgare. Då jag själv inte äter kött kan jag inte svara på om ryktet stämnde men båda syskonen var nöjda och glada. Lokalen hade feelingen av att man befann sig i sina morföräldrars hus och vid åttatiden började ett jazzband spontant spela. Bra kväll. Jag tvingade i mig en öl (mitt nya projekt är att lära mig att dricka öl. Det går sådär).
Kvällen slutade (som majoriteten av alla kvällar under semestern) rätt tidigt. Detta pga tidsskillnad som medförde en enorm trötthet, speciellt hos mig men också för att vi hade en utflykt planerad dagen därpå. Så uppe med tuppen åkte vi först och hyrde en bil och for iväg. Första stoppet var vid Strokkur där vi klättrade i berg och såg på geyjsrar.
Fördelen med att hyra bil när man ska till Island är många men en av de mest uppskattade är att man verkligen inte känner några begränsningar. Man kan stanna precis överallt, ta vilken väg man vill och man behöver inte anpassa sig efter någon.
Vi åkte vidare till Gullfoss, ett fruktansvärt stort vattenfall som var väldigt svår att få på bild. Kraften i vattenfallet var enormt och om ni kollar längst till vänster på bilden står det lite människor där som små prickar. Dom kan ge er en liten indikation till hur stort vattenfallet faktiskt var.
Det finns en sak som jag verkligen sörjer att vi inte hann med på resan och det var att rida islandshäst. Jag har ju ett förflutet som hästtjej och ju äldre jag blir har jag märkt hur jag saknar att rida, stallet, lukten och närheten av hästar mer och mer. Men tiden fanns inte och när den väl fanns (på måndagen) var det för regnigt. Men det får bli nästa gång.
Anna hade tipsat om en vandringsled som låg på vägen tillbaka från Gullfoss till Reykjavik som, om man inte gav upp, ledde en fram till varma källor. Det lät ju som en dröm tyckte vi och bestämde oss för att gå de tre kilometrarna som enligt bloggar skulle krävas. Anna hade varnat oss innan att det tar längre tid än vad som förvänas och ja, herregud vilken vandring det var upp. Men som ni kanske kan tolka bara genom bilden över så var det 100% värt det.
Här började vi dagen med en riktig lyxfrukost på ett café som låg tvärs över gatan från lägenheten som vi bodde i. Det var ett sånt där trendigt café som malde bönorna framför dina ögon och sen vägde dem för att få precis rätt mängd. Lite överdrivet kunde väl jag känna då min cappuccino tog typ ett halvår att bli klar, men god var den. Det ska erkännas.
Efter frukosten åkte vi till Islands antagligen största turistattraktion, Blue Lagoon. Erik hade fått ett presentkort av Anna där i 25årspresent som vi utnyttjade. Låter bilderna tala för sig själv om hur härligt det var. Mycket medelålders människor dock, antagligen med tanke på priset det kostade att spendera en dag på stället, men helt klart värt.
Helgen kom och jag, Erik och Anna hade bestämt oss för att åka ut till Vestmannaeyar, en vulkanö utanför Islands södra kust. När vi kom dit låg dimman tungt över husen och värre skulle det bli. Vi fick snabbt veta av hon som ägde huset vi bodde i att det var en storm påväg in över ön och vi skyndade då oss upp på vulkanen. Dessvärre var utskikten som på andra bilden: obefintlig. Men det var häftigt ändå. Jag har aldrig upplevt en så tjock dimma.
Dagen därpå tog vi morgonbåten efter rekommendation då det var störst chans att den skulle gå till hamnen vi hade lämnat bilen och som tur gjorde den det. Men halvtimmesresan förstörde min mage för resten av dagen. Vågorna var så höga att jag blev både sjösjuk och rädd. Väl framme på fastlandet kunde vi pusta ut, men dessvärre förföljde stormen oss hela lördagen. Detta blev lite av ett problem då vi egentligen hade planerat en massa utomhusaktiviteter som dessvärre fick skjutas på. Det slutade med att vi spenderade större delen av eftermiddagen i regnet i en utomhuspool i ett litet samhälle som hade 140 invånare i väntan på att få checka in på vårt vandrarhem. Alla höll tummarna på att vädret skulle klarna upp tills söndagen och SICKEN TUR VI HADE:
På söndagen var vi uppe i ottan för att hinna med allt vi hade missat på lördagen. Dagen började med att vi såg soluppgången från berget bakom vårt vandrarhem och den upplevelsen alltså. Det var så ofattbart vackert.
Sedan åkte vi vidare till glaciärsjön Jökulsárlón där vi försökte greppa storheten i utsikten vi stod framför samtidigt som man försökte undvika att photobomba någon glad asiats selfie.
Söndagen fortsatte och vi stannade vid alltifrån kyrkogårdar och fyrer till gigantiska vattenfall som jag dessvärre inte fick med på bild. På kvällen när vi kom tillbaka till Reykjavik var vi helt slut efter helgens upplevelser och kvällen slutade med att jag och Erik åt sushi i hotellsängen och somnade innan tio.
Sammanfattningsvis så vill jag citrera min kära pojkvän: alla som har två ögon och ett körkort bör ta sig till Island. Helvete vad fint det var.
