Torsdagen den nittonde november
Nu har det alltså gått lite över två veckor på NEK*-kursen (*nationalekonomi; slänger mig numera hej vilt med ekonomitermer hehe) och jag tänkte försöka sammanfatta:
Denna GIF beskriver till ungefär 100% hur jag kände hela första veckan. Total panik. Skulle faktiskt våga påstå att jag hade någon form av sammanbrott i princip varje dag och ja, det var... tufft. MEN! Med hjälp av stöd från mina fantastiska vänner och sambo lyckades jag, efter ungefär exakt en vecka ta mig ur panikfasen. Igår hade jag min första dugga, och ja, den gick väl.. sådär. Håller tummarna på att jag klarar den, men det känns mycket tveksamt. Jag har fått bekräftat att ekonomi verkligen inte är mitt ämne.
Denna GIF beskriver till ungefär 100% hur jag kände hela första veckan. Total panik. Skulle faktiskt våga påstå att jag hade någon form av sammanbrott i princip varje dag och ja, det var... tufft. MEN! Med hjälp av stöd från mina fantastiska vänner och sambo lyckades jag, efter ungefär exakt en vecka ta mig ur panikfasen. Igår hade jag min första dugga, och ja, den gick väl.. sådär. Håller tummarna på att jag klarar den, men det känns mycket tveksamt. Jag har fått bekräftat att ekonomi verkligen inte är mitt ämne.
Jag har som sagt inte samma panikkänslor längre utan har väl mer gått in i något läge av acceptans och försöker att tänka att "det får gå som det går". MIND YOU så är detta antagligen bara hur jag känner -exakt- just nu. Paniken lär nog infinna sig lagom till dugga nummer två igen. Men det tänker jag är ett senare problem. Däremot har den konstanta stressen jag har känt under de senaste veckorna + att världen typ är åt helvete har fått min magkatarr att komma tillbaka, vilket suger. Men jaja. Värre saker har hänt bättre människor.
Annars så försöker jag att akta mig för att bli liberal på kuppen. Alla som har läst NEK vet hur otroligt marknadsorienterad den kursen är och mina föreläsare försöker knappt dölja sina politiska åsikter. I veckan sa exempelvis min seminarieledare att facken var "djävulens verk" och att vi har alldeles för höga löner. Personligen så hoppas jag att hon syftar på alla dessa finansmän och näringslivstoppar:
..och inte arbetarnas, men dessvärre tror jag inte det. På föreläsningarna sitter folk framför mig och läser "Veckans affärer" och går in på hemsidor där man kan hålla koll på börskurserna. Jag lägger väl ingen större värdering vid det, alla var vi våra olika intressen, jag menar bara att jag inte känner mig så.. hemma, typ. Eller engagerad. Jag vill mest att det hela ska vara över och så jag kan återgå till mitt normala liv där jag aldrig behöver se en ekvation, eller funktion eller vad det nu kallas (tydligen är det två olika saker, jag har dock inte riktigt greppat skillnaden än).
