Onsdagen den tjugonde februari

 
Denna bild är så gammal ni förstår inte, jag förstår det knappt själv.
 
(måste sluta lyssna på Bright Eyes i min ensamhet och bör även sluta räkna dagar)

Onsdagen den tjugonde februari

 
Världens finaste Stina

Måndagen den artonde februari

this is the first day of my life, I swear I was born right in the doorway
I went out in the rain suddenly everything changed
they're spreading blankets on the beach

yours is the first face that I saw, I think I was blind before I met you
now I don’t know where I am, I don’t know where I’ve been
but I know where I want to go

and so I thought I’d let you know, that these things take forever
i especially am slow, but I realize that I need you
and I wondered if I could come home

remember the time you drove all night, just to meet me in the morning
and I thought it was strange you said everything changed
you felt as if you'd just woke up, and you said
“this is the first day of my life I’m glad I didn’t die before I met you
but now I don’t care I could go anywhere with you and I’d probably be happy”

so if you want to be with me, with these things there’s no telling
we just have to wait and see
but I’d rather be working for a paycheck, than waiting to win the lottery
besides maybe this time is different, I mean I really think you like me

Måndagen den artonde februari

 
Istället för att gå till skolan nivet

Söndagen den sjuttonde februari

 
Extremt oklart hur många gånger jag har lagt upp denna video, men det är hur som helst en av de bästa scener någonsin i svensk filmhistoria. Filmen, som är från 1970 är en helt fantastiskt fin. Ni har två minuter, det kan jag nästan lova. Kolla, det är ju värt det.
 
 

Söndagen den sjuttonde februari

 
Så många minneskort som jag har tagit slut på denna helg. Det har aldrig hänt innan. Så mycket skitbilder som nu ligger och tar plats på min redan alldeles proppfulla dator. Blä.
 
Hanna på bilden kompisar.

Söndagen den sjuttonde februari


Ibland kan jag tro att jag är den enda i hela världen som vaknar av mig själv innan klockan 09:00 en söndag.
 
I fredags var vi som sagt på stadshuset. Vaknade upp lagom bakis i går, styrde frukost och eftersom att solen sken bättrade jag på mina skavsår och gick runt hela Sidsjön med Kristin. Kände mig extremt felplacerad med mina Dr Martens och fejkpälsjacka bredvid alla hurtiga individer med träningsoutfits. Fotade inomhussurfing, var arg och åt pommes med Diana.
 
Ser framemot en kväll i min ensamhet när jag får veta att det är fest. Som jag, självklart då jag har världens sämsta karaktär ibland, inte kan säga nej till. Klär på mig  en av mina finaste klänningar för att endast vara med på förfesten. Tog beslutet att gå hem vid 22:30 då jag insåg att kvällen antagligen bara skulle sluta med att jag satt inne och deppade på toan. Eller balkongen. Eller i valfritt hörn.
 
Nu är det söndag och jag har en miljon saker jag borde göra egentligen men ja, ni vet hur det är.

Lördagen den sextonde februari


Igår lekte jag klubbfotograf LIKE IN THE GOOD OLD DAYS så att säga. Endast för min egen skull dock. Lyckades prata mig in gratis på Stadshuset, vilket var fantastiskt då jag är fattig som aldrig förr. Per var imponerad och jag berättade att jag är bättre på att ljuga än vad man kanske kan tro.
 
Orkar inte lägga upp alla bilder. Dem flesta blev skit då jag gick runt med mitt fasta 50mm + var full. Ni får de två jag gillar mest.

Fredagen den femtonde februari

 
Godmorgon! Fredag idag. Känns rätt festligt. Eller, kanske.
 
Spenderat den senaste kvarten med att kolla på Dianas bilder från skateparken igår och tänker att ja, kanske borde sätta på mig en keps, stor tröja och köpa mig en skateboard. För hur coola var inte grabbarna? Synd att jag har noll kordinationsförmåga och är extremt rädd för smärta.
 
Bilderna hittar ni på hennes flickr

Fredagen den femtonde februari

 
Idag pratade jag i telefon med en av mina bättre killkompisar. Vi hörs inte så ofta längre, men när vi väl gör det så har vi alltid extremt mycket att säga till varann. Kanske har vi mycket att prata om just för att vi inte hörs regelbundet, vad vet jag. Men han är en sådan som det aldrig blir stelt med. Även fast vi inte har pratat på flera månader.
 
Hur som helst. Det enda negativa som jag har känt när jag har pratat med Erik är att jag liksom, ramlar tillbaka på något underligt sätt och känner mig som arton igen. Detta har alltid stört mig. Tills idag. För just idag var det så otroligt skönt att glömma bort alla tankar och det faktum att jag faktiskt fyller tjugotre. Att känna sig som en fnittrig artonåring för en timme var rätt fantastiskt.
 
Godnatt.

Torsdagen den fjortonde februari


 
Gjorde nyss misstaget att kolla på Crystal Castles officiella video till låten Plague som jag precis har lärt mig att älska. Vidrig jävla video. Vågar knappt lämna lägenheten nu. Därför lägger jag absolut inte upp den här utan nu får ni två låtar med lite oskyldiga rosor i bakgrunden. Förövrigt var det verkligen på tiden att jag lärde mig att uppskatta CC:s "nya" album.
 
ps. Att lyssna sker typ på egen risk. Fast iofs, det kanske bara jag som får lite psykosvibbar.

Torsdagen den fjortonde februari


Onsdagen den trettonde februari

 
Spenderade ca fyra timmar på café med damen på bilden och drack så mycket kaffe att händerna skakade. Pratade om saker man bör diskutera och lät tiden rinna iväg. Fotade dödsmetallband och var frustrerad över att blixtarna inte fungerade som de skulle, åt pizza, mådde illa, åkte hem. Bra onsdag.

Onsdagen den trettonde februari

 
På tåget hem från Stockholm i måndags fick jag ens slags uppenbarelse: mitt nuvarande tillstånd är helt enkelt inte acceptabelt. Men sådant kan vara svårt att ändra och ja, jag har uppenbarligen inte lyckats än. Dock har jag tagit, vad i alla fall jag anser är, ett steg i rätt riktning. Jag har börjat prenumerera på Dagens Nyheter. Egentligen inte för att jag inte tar in tillräckligt mycket av det dagliga nyhetsflödet utan mera för att få lite rutin på livet. Rutin, vad är det för ord egentligen? När jag tänker efter så har jag nog inte kunnat definiera mig själv med det begreppet sen typ, mellanstadiet, då rutiner alltid har varit ett problem för mig.

Konkret exemper: Jag kunde aldrig äta p-piller, för man var ju tvungen att komma ihåg att det varje dag och helst ta det vid samma tid. "Det är ju bara att du tar det i samband med att du borstar tänderna på morgonen, för det gör ju alla varje dag!" sa den snälla barnmorskan. "Fast vadå alla? Om jag inte borstar tänderna på morgonen då? Om jag glömmer det, vad händer då?" Svarade jag. Och så gick jag i ca tre år av mitt liv och var rädd för att bli gravid i stället. Idiotiskt. Men det löste ju sig det med.
 
Jag gillar att inte ha mina dagar planerade in i minsta detalj. Jag gillar känslan av att inte riktigt veta vad jag ska göra eller med vem. Spontantitet är det bästa jag vet. Men någon måtta får det ändå vara och om jag, om en månad har vant mig med att äta frukost och läsa DN varje morgon är jag helt säker på att det kommer leda till någonting bra. Jag förstår att detta kanske inte låter som en speciellt stor bedrift och ni som äger dessa tankar: jag avundas er.
 
Hur som helst: Dagens Nyheter. The Smiths. Te (egentligen kaffe, men det är fortfarande slut, åh). Havrefras. Frysta bär. Vem vet, det kanske kommer att hjälpa mig till en lite bättre onsdag.

Onsdagen den trettonde februari

I natt var jag helt övertygad om att någon var och ryckte i mitt dörrhantag. Jag var så säker på detta att jag låg helt skräckslagen i sängen, helt oförmögen att röra på mig. Men nu, fem timmar senare är jag osäker på om det överhuvudtaget hände. Jag kommer ihåg panikkänslan i kroppen och min dåvarande verklighetsuppfattning var det ingenting fel på. För det hände ju, eller?
 
För samtidigt som jag vet att dessa känslor är verkliga då de till stor grad fortfarande existerar i min kropp så vet jag också att Stina senast i går berättade om att hon inte ska få en säkerhetsdörr insatt. Hon berättade för någon vecka sen om hur någon hade ryckt i hennes dörr flera gånger under samma natt och jag kan inte låta bli att tänka att det undermedvetet har påverkat mig.
 
Jag har tappat greppet om verkligheten och börjar nu tvivla. Men hur kan jag tvivla när jag fortfarande kan känna rädslan? Jag kommer ihåg mina tankar om att jag borde ställa mig upp, gå till dörren och i alla fall kolla om den är låst. Dessa vet jag existerade bara att jag inte kunde göra någonting åt dem. För jag kunde inte röra mig. Jag kunde ju knappt andas. Jag har aldrig haft såhär svårt att skilja på verklighet och dröm.

Tisdagen den tolfte februari

 
Blixtfotografering fast utan blixt. Bra Tilde. Lyckas som vanligt leverera. Extremt fin Diana på bilderna iaf och det är ju alltid något.

Tisdagen den tolfte februari

 
Jag tar kort och Hampus äter (äger).

TIsdagen den tolfte februari

 

Måndagen den elfte februari

Jag tänker att det är så jävla lätt att fastna och jag tänker också att många fastnar i trasslet för att sedan blir lämnade där. Självutlämnande, det är ingenting man vill vara. Ja, det gör ont. Sådant fick man lära sig tidigt.

Jag tänker även att jag faktiskt kan leva på endast luft bredvid dig, nikotinfri sådan.


Torsdagen den sjunde februari




Seriöst. Jag smälter lite inombords varje gång jag ser denna video. Helt episk.

Torsdagen den sjunde februari


Somnade inte så olagligt sent igår. Kanske runt, halv två. Men det återkommande problemet är att jag alltid vaknar jättetidigt. Med tidigt menar jag inte typ runt 08:00 utan jag menar typ, 04:30-05:00. Jag vaknar, alltid med hjärtat i halsgropen. Ljuset från mobilen bränner i ögonen och jag kan inte somna om. Varje jävla natt. Slutar ofta med att jag sätter på en ljudbok för att döda tystnaden.
 
Jag vill bara att någon ska ta mig i kragen och skaka om mig så att alla bitar faller på plats. Fast sen kan man fråga sig om bitarna skulle veta var de skulle ligga. Jag är nämligen tveksam om att de någonsin har legat rätt.

Onsdagen den sjätte februari

 
Resultat av jag har gjort denna eftermiddag. Suttit och gått igenom en av mina externa hårddiskar, kollat på bilder och lyssnat på kent. Ja, vi kan konstatera att jag har alldeles för mycket fritid. Eller, egentligen disponerar jag bara min tid så himla fel. Men aja. Alla över är mobilbilder som är tagna mellan 2011-2012. Lite oklart men dem borde vara i någon slags kronologisk ordning. Tänkte att det kunde vara mysigt med lite februarinostalgi. Hemlängtan blev ju inte bättre dock, men.

As long as you don't choose - everything remains possible

Okej, först lite ärlighet såhär på morgonkvisten. Jag gillar inte att kolla på film jag aldrig har sett tidigare själv. Det är någonting som tar emot och jag kan sällan slappna av. Detta har resluterat i att jag till mestadels kollar på filmer som jag redan har sett tidigare och alltså inte behöver hålla 100% koncentration till. Allt blir lättare då och jag blir inte besviken på mig själv när jag inser att jag har, fast filmen kanske är jättebra, zoonat ut.
 
Igår när jag var påväg hem från Kajsa bestämde jag mig för att jag inte skulle slå på Garden State, Juno eller någon annan av alla filmer som jag kan utantill. Det slutade då med att jag kollade på en film som heter Mr. Nobody och som jag blev lite luddigt rekommenderad att se för några dagar sen. Två timmar och tretton minuter senare ser jag mig själv ligga i fosterställning i sängen och kudden är helt blöt av tårar som jag knappt har uppfattat att jag, under filmen, har fällt.
• Viktigt nu. Lista på filmer jag har gråtit till:



 
 Och där tog listan slut. Två filmer alltså. Iofs kanske inte har sett tillräckligt många sorliga filmer. Fast, jo, det har jag nog. Saken är bara den att jag sällan påverkas på riktigt. Det sitter så djupt i mig att det faktiskt "bara är en film", och jag kan inte reagera. Men nu får jag lägga till en film på listan:

 
Egentligen var inte filmen uppbyggt som speciellt sorlig. Jag vet egentligen inte varför jag blev så himla berörd. Kanske för att det var mitt i natten, för att jag var ensam, för att jag hade inte sovit speciellt många timmar natten innan eller kanske var det för att jag inte hade ätit middag. Det är omöjligt att säga. Jag ska kolla på den igen och försöka analysera det mer. Men vad som var ännu mer omöjligt var att sova efter att dessa, fantastiska två timmar och tretton minuter var över. Jag kunde inte sluta tänka och jag kunde definitivt inte sluta känna.
 
Herregud, jag känner mig fortfarande helt skakig.
 
Kontentan av allt detta babblande då: Se den.

Onsdagen den sjätte februari

God natt
 

Tisdagen den femte februari

 
Bilder från i lördags. Och ja, jag undrar också varför jag har gjort dem svartvita när färgerna egentligen är så festliga. Och ja Patricia, du får dem redigerade i färg.

Tisdagen den femte februari

 
Firar min 1144:e tisdag idag. Så grattis till oss. Om man slog ihop alla 1144 tisdagar och bara la dem på rad, efter varann, så skulle vi ha upplevt 3,1 år tillsammans. 3,1 år av bara tisdagar.

Övrig tisdagsfakta: Det har skett två naturkatastrofer på mitt födelsedatum. Detta innebär att det har dött ungefär 258 898 tusen människor på min födelsedag, till följd av dessa. Skrämmande - och så satt jag hemma och åt tårta.

Tisdagen den femte februari

mest för att jag inte kan sova och inte annars vet var jag ska börja
 
BRUKAR DU KOMMA I TID? 
Ja. Är det någonting jag kan så är det tid. Är jag försenad vet jag det långt innan det händer och ofta är det självvalt.

HAR DU BRA KONDITION?
Nej. Inte längre. Absolut inte längre. Hade denna fråga ställts till mig för ett år sedan hade svaret varit det motsatta. Synd det där. Men vem orkar träna när man knappt orkar tänka?

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST? 
Hm. Jag vet inte. Idag, kanske. Oklart. Försöker att inte reflektera över alla dessa kameror som ständigt kretsar runt mig. Dom ger mig bara ångest.

HUR KÄNNER DU DIG NU? 
Trött men sömnlös. Nedstämd och ensam, ungefär.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER?
Svart börjar ta över garderoben, ja. Men jag gör vissa försök till variation.

KAN DU LAGA MAT? 
Kan och kan. Känns så himla luddigt. Klart jag kan slänga ihop lite nudelsoppa eller en hemgjord pizza liksom. Men någon stjärna i köket skulle jag inte vilja påstå att jag är.

VAD PLUGGAR DU? 
Bildjournalistik

BLIR DU BRA PÅ KORT? 
Nej. Blir nästan skrattretande ful.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST? 
Jag grät extremt mycket i torsdags. Grät så pass mycket att det skulle förvåna mig om det hände igen inom en snar framtid. Förbrukade tårar för flera månader framöver kändes det som. Grät gjorde jag för att jag kände en sån extrem hopplöshet, en känsla som jag allt för ofta drunknar i. Sedan kom ensamheten och inte gjorde saker bättre. Den kombinationen är nästan livsfarlig.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR? 
Jag vet inte. Jag var på skolan till typ 22:00. Det säger väl allt, kanske.

OCH KVÄLLEN INNAN DET? 
Lördagen är nästan obeskrivlig. Men låt mig säga såhär: Alla jag älskar var under samma tak och lyckan var total. Jag fick dansa och promenera full genom Stockholm med den bästa personen jag vet.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN? 
KAFFE

ÄR DU NYTTIG? 
Nej, allt annat än.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB? 
Ja, såklart.

ÄR DU BLYG? 
Nej jag skulle inte vilja påstå att jag är blyg. Dock så kan jag vara väldigt avvaktande i vissa sällskap.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG?
Klockan 07:15 ringde väckarklockan.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST? 
Oj. Spelar aldrig tv-spel, har aldrig gjort. Men det måste vara något dansspel som finns till Wii.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
 
Går inte att svara på. Beror helt på vilken sinnestämning jag befinner mig i. Men jag är ganska lättpåverkad, ja.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT? 
Javisst min kvist. Den där sommarnatten som jag och Therese träffade Bill Skarsgård på F12.

DU SOVER? 
Inte just nu, nej. Och inte annars heller. Eller jo, såklart jag sover, men inte tillräckligt.

VAD SA DU SENAST? 
“vi hörs angående fredag, tack för ikväll hjärtat”

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS? 
Emmabbbbbbb

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN? 
Therese, mamma eller Patricia

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU?
En kram och en puss på pannan.

HAR DU SNYGGA SKOR?
 
Ja. Men jag gillar inte skor speciellt mycket så har i princip på mig samma skor varenda dag.

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE?
Det har jag absolut ingen aning om. Någon form av hälsningsfras antagligen.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT?
 
Ja.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG INATT?
 
Nej.

HAR DU KÖRKORT?
 
Nej.

ÄR DU ENSAM NU? 
Ja.

Måndagen den fjärde februari



Tvivel: vantro, otro, skrupler, dubier, betänkligheter, skepticism, skepsis, misstro; ovisshet, osäkerhet, tvivelsmål, tvekan; utan tvivel otvivelaktigt, obestridligen, absolut, naturligtvis (motsatsord: övertygelse, tro)

Ångest: rädsla, vånda, oro, fruktan, olust, nöd, själanöd, bävan, skräck, ågren, kval, mara
 
Rädsla: skräck, fasa, fruktan, bävan, förfäran, förskräckelse, ångest, fobi; ängslan, räddhåga, farhåga, feghet, klenmod, oro
 
(bra film förövrigt)

Måndagen den fjärde februari

Kan jag bara få göra någonting, någonsin som känns tillräckligt? Åh, frustrerande. Är så extremt jävla trött på mig själv att jag seriöst inte vet var jag ska ta vägen. Helvetes jävla hjärna, kan du inte bara hålla käften för en gång skull?

 

Tack på förhand


Måndagen den fjärde februari

 
Igår lyssnade jag så mycket på Lars Winnerbäck att Elegi var det officiella soundtracket i min dröm.
 
(Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig)

Söndagen den tredje februari

Finner inga ord för att beskriva hur fantastisk min lördagskväll och natt var. Att orden inte hittas kan bero på att jag är trött, så trött herregud. Godnatt nu så tar vi om detta imorgon

lördagen den andra februari

 
Det där med att köpa vimplar för att liva upp humöret.
Ikväll är det fest och jag borde inte dricka. Därför ska jag göra det ändå.

lördagen den andra februari

Jag vet hur du ser ut i inga kläder -
 
Och när man verkligen hoppas, helt utan förhoppningar

fredagen den första februari

 
Bra och fin kväll med bra och fina tjejer

fredagen den första februari

 Hej bloggy.
 
Jag har nu nästan repat mig efter mitt nervösa sammanbrott som egentligen pågick hela gårdagen. Känner mig inte helt stabil men allt kommer nog att bli bra. Tid och sådär.
 
Jag har idag: Lämnat min säng, varit i skolan, tagit fula bilder i photobooth, ringt ett viktigt samtal och städat både i köket och badrummet.  Har även _äntligen_ handlat ett duschdraperi (vilket iofs är lite ironiskt då den enda personen som duschade i min lägenhet nu bor ca fyrtio mil härifrån, men bättre sent än aldrig, kanske). Lyckades spendera ytterliggare 750 kr på Ikea/Lagerhaus. Kan konstatera att Stina har dåligt inflytande på mig.
 
Jag kan också konstatera att jag måste lära mig att sova själv igen. Helst utan att datorn står på i bakgrunden eller med en ljudbok i öronen. Men det kanske är för mycket begärt. Äsch.

fredagen den första februari

 

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand