NÄR SKA KVINNOR FÅ LOV ATT EXISITERA FRITT I DET OFFENTLIGA RUMMET?
För snart en vecka sedan satte jag mig tillsammans med en tjejkompis på en brygga vid Skanstull. Vi hade med oss thaimat och satt vid vattnet i kvällssolen, ni vet så som man gör en varm kväll efter jobbet i juli. Efter ett tag kommer en man ut på bryggan och frågar ifall han får plats intill oss. ”Självklart”, säger vi eftersom det finns flera lediga kvadratmeter bakom oss. Han slår sig ned och vi tänker inte mer på det (för varför ska vi tänka mer på det?), utan vi fortsätter prata och gör det ostört i omkring tjugo minuter innan jag flackar med blicken från min tjejkompis och råkar titta på mannen igen.
Mannen – som såg ut som en framgångsrik stockholmare i 55-årsåldern – har börjat runka. Han sitter alltså ungefär två meter bakom oss och runkar, helt öppet och ogenerat. Jag tror ni förstår chocken det innebär att plötsligt en främmande mans penis på offentlig plats, utan varken förvarning eller samtycke. Det var både äckligt och oerhört kränkande. Innan vi skyndade oss därifrån sa jag till mannen (som vi det här laget hade slutat runka och bara stirrade ned i sin mobil) att han borde skämmas. För det borde han.
Mannen i fråga såg ut som vem som helst. Med stor sannolikhet är han någons pappa och han är med hundraprocentig säkerhet en kvinnas son. Kanske har han en partner där hemma, som han just skulle hem till, och alla hans yttre attribut skvallrade om att han antagligen har ett bra och stabilt jobb och lever ett allmänt härligt liv.
Han såg ut som en helt vanlig man, som efter jobbet på onsdagskvällen bestämde sig för att göra en patriarkal insats när det gäller att beröva kvinnor deras frihet i det offentliga rummet. Och jag vet att det här tyvärr inte är en unik händelse. Alldeles för många tjejer i min närhet har varit med om liknande händelser eller ännu värre.
Hade detta hänt om jag och min tjejkompis hade varit två killar som satt och hade en trevlig kväll på bryggan? Nej, det hade det inte. Eller skulle ni kunna överhuvudtaget se ett scenario där en kvinna hade suttit sig bredvid två unga killar och börjat onanera öppet? Självklart inte.
Nästan en vecka efter hans vidriga beteende känner jag mig fortfarande rätt chockad, men framförallt känner jag mig frustrerad och arg. Dels frustrerad över att jag inte skrek till mannen att han var en äcklig idiot och över att jag inte puttade ned honom i vattnet – men framförallt är jag frustrerad över att samtiden ser ut som den gör och att den begränsar så oerhört många kvinnor på alldeles för många plan.
Att vi lever i ett patriarkat blir hemskt tydligt när något sånt här händer. Men det visar inte bara sitt äckliga kukhuvud på bryggor i kvällssol utan det visar också sitt ansikte nästan överallt och det är verkligen sinnessjukt att kvinnor år 2016 ska behöver anpassa sig efter det. Trots detta så snälla låt oss aldrig sluta försöka bekämpa det tillsammans. Två polisanmälningar för sexuellt ofredande är nu upprättade och även fast vi alla tyvärr är väl medvetna om att det inte kommer hända någonting så behövs dom både för statisiken och för om mannen någon annan gång skulle utsätta andra tjejer för samma sak.
Tisdagen den 15:e mars och lite riktiga bilder, tjoho!
Söndagen den trettonde mars
Juste. Var snälla och ignorera det otroligt dåliga photoshoparbetet, jag orkade verkligen inte hålla på i tusen år för att få det snyggt...
Känner att filmen Grease är bra inspo för denna looks "helhetsfeeling".
Onsdagen den andra mars
tisdagen den tjugotredje februari
Presenterar här Stockholms kanske finaste tunnelbanestation!!!!
1. Stadion (se bild)
2. Tensta
Varsågoda! Ett riktigt blogginlägg:
Hur som helst påstår C att det skulle på så sätt skapa jobb och speciellt då för nyanlända och "andra grupper som har svårt att få jobb". En tanke som självklart Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne snabbt hängde på och även en tanke som jag har lite åsikter om. Åsikter som jag en morgonen jag läste om förslaget skrev ned i min mobil men inte publicerade någonstans, förrän nu då. Häng med!! Det blir skoj! ;) ;) ÄLSKAR EKONOMI JU!
Det är för det första en tankevurpa* att tro att en lägre ingångslön i längden kommer att leda till fler jobb och inte bara till högre vinster för de privata företagen. Företag kommer inte automatiskt anställa fler för att det är billigt utan kommer att anställa fler om efterfrågan på marknaden kräver det. En sådan ekonomisk politik syftar i mångt och mycket alltså inte till att minska arbetslösheten (fast vi oftast luras att tro det!! Men tro inte på allt Annie säger i typ Agendastudion) utan egentligen endast till att öka företagens vinster och då på arbetarnas bekostnad. Sänkta löner leder till mindre konsumtion vilket inte direkt hjälper till att stimulera marknaden eller hjälper till att öka efterfrågan på jobb.
*tankevurpan illustreras här med en gullig katt för att göra inlägget lite mer inbjudande:
För övrigt kan väl vem som helst räkna ut att det inte är särskilt motiverande att gå till ett jobb om lönen är så låg att den knappt kommer att täcka dina utgifter. Jag kan väl tycka att vi måste fråga oss själva om vi tillslut vill leva i ett land som exempelvis USA där en alldeles för stor del av befolkningen behöver minst 2-3 jobb för att överleva. Och det kommer heller att inte leda till bättre integration för nyanlända människor om de för en lön som det inte kan leva på.
Är det inte en mer rimlig tankemodell att satsa på utbildning och kanske fler praktikplatser för att höja kompetensen, än att med lägre ingångslöner för att skapa, som Centerpartiet så ivrigt påstår, "enkla jobb"? Dessa så kallade "enkla jobb" som oftast även återfinns inom kvinnodominerande branscher (läs: hotell och restaurang, detaljhandeln och vård och omsorg) och det är även i dessa branscher *surpise suprise* som redan idag har de lägsta ingångslönerna. Detta innebär alltså att det är grupperna i samhället som redan tjänar sämst varje månad som kommer få betala priset för sänkta ingångslöner. För sänker man lönerna för en grupp kan man räkna med att det kommer påverka andra.
Dessutom: att dela upp människor (och även nu efter etnicitet) i A och B-lag kan väl varje tänkande människa förstå endast kommer leda till större klassklyftor, vilket är enligt min mening kanske det absolut sista Sverige behöver. Så nej tack du Annie Lööf. Din ekonomiska politik är både ojämlik, ogenomtänkt och orättvis.
Tisdagen den tionde februari
Jag är absolut inte tillbaka men tänkte bara göra ett plottrigt inlägg när jag för första gången på cirka hundrafemtio år har lite tid över. Eller skoja, klart jag har haft tid. Men däremot har jag prioriterat annat. Var slutade vi sist? Jo juste. Jag hade precis fått veta att jag inte klarade min andra dugga och gick ner i en mini-depression innan jul. Sen var det jul! Och jag fyllde år!!
Jag och Erik var i Sundsvall över julen, det var fint och på min födelsedag åt vi middag ute på restaurang med familjen, Erik och bästis (och ja, jag fick ett badkar i 25års present, sinnessjukt, se bild 3!!!)
I julklapp gav jag Erik en resa till Malmö och Köpenhamn (försöker tänka bort att Danmark är typ världens sämsta land) och ska istället fokusera på att jag ska få besöka två städer jag inte har sett sen barnsben med min favoritkille.
Bild 1: Kungen får mer av skattebetalarnas pengar för att göra cirka ingenting och samtiden gnäller på systemkollaps, att det inte finns några pengar. Och ja ja ja jag är inte dum i huvudet jag förstår väl också att pengar kommer från olika statskassor men snälla, det handlar ännu en gång om omfördelning av resurser och prioriteringar. Nej fy HEJDÅ monarkin det är dags (sen gammalt).
Bild 2: VAD ÄR DET MED KLICKONOMIN? Det har spårat ur. Ju dummare ämne du väljer desto större chans att du blir publicerad. Om du har något vettigt att säga verkar inte spela någon roll längre, så länge du genererar klick. Vem i helvete bryr sig om russin i ett bröd? KÖP ETT ANNAT JÄVLA BRÖD OM DET INTE PASSAR!
Kallar denna kreation depp/pepp!! Vi var ute på stan någon helg och hela Kungsgatan var fylld med sexistiska visitkort för någon strippklubb och jag fylldes av mer manshat än vanligt så förstå glädjen när vi kom till klubben och jag såg det fina budskapet på tjejtoan!!! Kände ba YES! FUCK ALLA KILLAR!!!
Sen blev det ju nyår där någon gång också. Tolvslaget spenderades på ett hustak i Sundbyberg med mina bästa vänner och bubbel och första timmen på det nya året spenderades i en hiss med en okänd tjej som med otroligt mycket engagemang berättade att hon aldrig mer skulle acceptera att ligga med grabbar utan att få orgasm. Fantastiskt feministisk upplevelse och jag kände liksom att 2016 inte kunde ha börjat bättre??? Självklart la jag till henne som vän på facebook.
Dagen efter nyår var lite halvslitet, men det är ju precis som det ska vara. Jag och Erik kollade på Making a murderer (rekommenderar!!!) i sängen och åt pizza. Jag som inte ens gillar pizza speciellt mycket.
*paus för inredningstips*
= blommor!! Speciellt liljor. Satan vad fint det är. Tulpaner i alla ära, men jag tror verkligen att VT-16 är liljornas vår.
*slut på inredningtips*
Mellan nyår och tentan var jag ledig en del från skolan. Seminarieserien tog slut innan jul och föreläsningstillfällena var slut. Dock spenderade jag otroligt mycket tid med att försöka lära mig alla relevanta kurvor och ekvationer. Ändå kände jag lite såhär dagen innan tentan:
Jag har förvisso 5 hp kvar då jag fortfarande har dom där jävla duggorna kvar att klara men man kan inte få allt och bara att jag klarade tentan har lyft mitt akademiska självförtroende till skyarna. Vanliga självförtroendet går det lite sämre med dock. Känner mig mer slapp, blek och ful än någonsin faktiskt!! Men förhoppningsvis går det över. Jag har börjat träna (igen. Ja jag vet, är en jävla klyscha) och har börjat öva, med hjälp av min kusin och selfiequeen Patricia på att ta selfies. Förhoppningsvis ska kombinationen hjälpa mig att inse att jag inte ser så hemsk ut som jag får för mig ibland. SVÅRT DET DÄR HÖRNI. Jävla samhälle va. Indoktrinerar oss till att tro att vi inte duger och till att utseendet är allt. Här är iaf tre bilder (av cirka 100) som jag tycker jag blev ganska fin/söt på:
- SLUT PÅ SELFIES-
Fredagen den fjärde december
Måndagen den trettionde november
1. Det politiska läget i Sverige/EU/världen
2. Makroekonomin
3. Bristen på ljus
4. Jobbet
1. M.I.A. - "Boarders"
Sen hon släppte låten "Paper planes" år typ 2007 (?) har jag tyckt att M.I.A. är orimligt cool. Hennes nya låt Boarders är politiskt pop-perfektion och videon (som hon själv har regisserat) är även den otroligt stark. Den är inte bara visuellt supersnygg utan jag älskar den även hur den är filmad ur ett feministiskt perspektiv (hon filmas ofta underifrån, vilket inger en symboliskt makt. Detta gillar jag verkligen vilket då det är ett perspektiv man allt för sällan ser kvinnor porträtteras i).
Har dock läst att videon har fått en del kritik då den kan tolkas som exotifierande. Personligen kan jag till viss del förstå kritiken, men jag tycker samtidigt att hennes politiska budskap i låten är väldigt tydligt och att hon ändå skildrar en väldigt viktig bild av samtiden.
"För 22 år sedan föddes enäggstvillingarna Isabelle och Denise. Vid fem års ålder protesterade Isabelle mot att kallas för flicka. Några år senare bytte Isabelle namn till Sam. Det här är historien om Sam och hans kamp för att visa att han aldrig varit den alla andra trodde."
Sápmi sisters är en serie om två samiska systrarna Maxida och Mimie. Seriern skildrar deras liv när de just nu turnerar i nordligaste Norrland men tar även upp deras politiska kamp för samernas rättigheter. Förutom att de båda systrarna är väldigt talangfulla, drivna och sprudlande så blir serien verkligen extra mångfasetterad då den lyckas inkludera mycket fakta om samernas historia (ett ämne som jag och alldeles för många med mig har stora kunskapsluckor i). Sen älskar jag även att den skildrar kampen Maxida kämpar för att balansera sin roll som ung mamma samtidigt som hon jobbar så otroligt hårt att uppfylla sina egna drömmar. SÅ HIMLA INSPIRERANDE!!
Ärligt så har jag aldrig varit helt såld på det där med att gå på museum. Oftast tycker jag att konsten går mig över huvudet och det resulterar i att jag bara känner mig korkad och det begränsad. Eller så är det FÖR tråkigt. Typ något rum med uppstoppade djur eller en gammal tavla. Men nu har alltså det jag aldrig trodde skulle hända hänt!! Jag har hittat en utställning som både var rolig, intressant OCH inspirerande. Olafur Eliassons utställning heter alltså Verklighetsmaskiner och jag gillade den supermycket. Det var otroligt coolt att ens uppfattning om verkligheten utmanades och jag älskade även att ljus, vind och vatten var återkommande inslag. Det blev liksom aldrig långtråkigt. Dessvärre är det ganska dyrt att gå in på Moderna :(, men har ni 130 kr över (150 kr utan studentpris) och vill göra något lite annorlunda borde ni satsa!!
Två coola bilder från utställningen!! Den första skulle jag nog använda som skivomslag om jag och Erik någongång startade ett band.
Känslan av att behöva skriva av sig:
Sen händer nu även detta, icke så oväntade dominoeffekten:
Socialdemokraterna och regeringen har vänt kappan efter vinden och det gör fysiskt ont i mig att se hur politiken utvecklar sig. Hur man letar efter lätta lösningar på stora problem för att lugna en redan (i min mening) i mångt och mycket en väldigt välmående befolkning. För två månader sen stod Stefan Löfven och pratade på "Refugees Welcome"-manifestation och pratade om hur vi som land bär solidaritet som vår största stolthet och jag kan inte låta bli att fråga: vart i helvete är solidariteten nu?
Torsdagen den nittonde november
Denna GIF beskriver till ungefär 100% hur jag kände hela första veckan. Total panik. Skulle faktiskt våga påstå att jag hade någon form av sammanbrott i princip varje dag och ja, det var... tufft. MEN! Med hjälp av stöd från mina fantastiska vänner och sambo lyckades jag, efter ungefär exakt en vecka ta mig ur panikfasen. Igår hade jag min första dugga, och ja, den gick väl.. sådär. Håller tummarna på att jag klarar den, men det känns mycket tveksamt. Jag har fått bekräftat att ekonomi verkligen inte är mitt ämne.
Onsdagen den fjärde november
Hur som helst. I måndags började min nya kurs och igår grät jag på föreläsningen. Varfööööör undrar säkert ni nu. Jo, men såhär va. Tanken är ju att jag ska bli samhällskunskapslärare på gymnasiet och efter snart 1,5 år har jag inte ångrat en sekund. MEN!!! MEN!!!!! Nu är det tydligen så att man måste, för att få undervisa som samhällskunskapslärare ha läst 15 hp nationalekonomi. Jag kan ingenting om ekonomi.
Helvete vilken jävla tur att man har världens bästa vänner då. Och herregud vilken tur att man inte bara har världens bästa vänner utan även världens SMARTASTE vänner - på så många olika plan. Martin, utbildad ekonom med en förkärlek för ekvationer tvekade inte en sekund på att bli min personliga lärare när jag hörde av mig och berättade om min ångest. Igår hade vi vårt första pass och jag skulle ljuga om jag sa att ångesten inte konstant gnager i bröstet, men bättre känns det, ja. Det känns också fantastiskt att alla mina vänner och min pojkvän överröser mig med konstant pepp och tror på mig. Tror att jag klarar det. Och ja, klarar jag mot all förmodan detta, då klarar jag fanimej allt.
Måndagen den andra november
Har jag ens sagt att vi har flyttat?
Lite ordning har vi fått på lägenheten. Men det tar tid. Kanske för att jag inte vill att det ska bli fel, kanske för att jag har för mycket tankar om hur jag vill att allt ska se ut men egentligen kanske mest för att både jag och Erik har heltidssysselsättningar och andra aktiviteter utöver dessa. Tiden har som vanligt sprungit iväg. Men en av de första saker jag fixade var kylskåpet. Förra året beställde jag en massa bilder från min instagram. Det var i samband med att jag knåpade ihop Eriks julklapp men då jag fick mängdrabatt när jag beställde (hehe) blev det en massa bilder över som jag inte har haft plats för i gamla lägenheten. Nu har jag mina favoriter uppsatta på kylskåpet och jag älskar hur de tillför både färg och personlighet *ler kreativ tjej*. Sen älskar jag också att jag börjar varje dag med att se bilder på folk jag tycker om!!!
ISLAND GENOM MOBILEN
Då jag har cirka noll bloggvett (läs: uppdaterar ungefär aldrig och när jag väl gör är det sällan genomtänkt) tänkte jag fortsätta på samma och ladda upp alldeles för många bilder i ett och samma inlägg. Jag har legat och ruvat på ett islandsinlägg i flera veckor men har som vanligt haft svårt att komma till skott. Förvisso är det väl ungefär två personer som kanske uppskattar den kommande recensionen om vår resa, och dessa två har med största sannolikhet sett de flesta bilder som nu publicerar här på min instagram. Nåja. Här kommer inlägget iaf!
Så här var vi framme i ett grått Reykjavik. Framme på en av de finaste gatorna mina ögon har skådat och även fast det regnade var vi otroligt nöjda ändå. Klockan hade inte hunnit slagit mer än elva och vår check-in var inte förrän vid två, så vi strosade runt i staden, åt nudelsoppa på en asiatisk snabbrestaurang, drack kaffe och jag handlade ett par utsvängda plyschbyxor på secondhand. På kvällen mötte vi upp Anna, Eriks syster och åt middag på ett hostel som serverade (enligt rykten) Reykjaviks bästa hamburgare. Då jag själv inte äter kött kan jag inte svara på om ryktet stämnde men båda syskonen var nöjda och glada. Lokalen hade feelingen av att man befann sig i sina morföräldrars hus och vid åttatiden började ett jazzband spontant spela. Bra kväll. Jag tvingade i mig en öl (mitt nya projekt är att lära mig att dricka öl. Det går sådär).
Kvällen slutade (som majoriteten av alla kvällar under semestern) rätt tidigt. Detta pga tidsskillnad som medförde en enorm trötthet, speciellt hos mig men också för att vi hade en utflykt planerad dagen därpå. Så uppe med tuppen åkte vi först och hyrde en bil och for iväg. Första stoppet var vid Strokkur där vi klättrade i berg och såg på geyjsrar.
Fördelen med att hyra bil när man ska till Island är många men en av de mest uppskattade är att man verkligen inte känner några begränsningar. Man kan stanna precis överallt, ta vilken väg man vill och man behöver inte anpassa sig efter någon.
Vi åkte vidare till Gullfoss, ett fruktansvärt stort vattenfall som var väldigt svår att få på bild. Kraften i vattenfallet var enormt och om ni kollar längst till vänster på bilden står det lite människor där som små prickar. Dom kan ge er en liten indikation till hur stort vattenfallet faktiskt var.
Det finns en sak som jag verkligen sörjer att vi inte hann med på resan och det var att rida islandshäst. Jag har ju ett förflutet som hästtjej och ju äldre jag blir har jag märkt hur jag saknar att rida, stallet, lukten och närheten av hästar mer och mer. Men tiden fanns inte och när den väl fanns (på måndagen) var det för regnigt. Men det får bli nästa gång.
Anna hade tipsat om en vandringsled som låg på vägen tillbaka från Gullfoss till Reykjavik som, om man inte gav upp, ledde en fram till varma källor. Det lät ju som en dröm tyckte vi och bestämde oss för att gå de tre kilometrarna som enligt bloggar skulle krävas. Anna hade varnat oss innan att det tar längre tid än vad som förvänas och ja, herregud vilken vandring det var upp. Men som ni kanske kan tolka bara genom bilden över så var det 100% värt det.
Här började vi dagen med en riktig lyxfrukost på ett café som låg tvärs över gatan från lägenheten som vi bodde i. Det var ett sånt där trendigt café som malde bönorna framför dina ögon och sen vägde dem för att få precis rätt mängd. Lite överdrivet kunde väl jag känna då min cappuccino tog typ ett halvår att bli klar, men god var den. Det ska erkännas.
Efter frukosten åkte vi till Islands antagligen största turistattraktion, Blue Lagoon. Erik hade fått ett presentkort av Anna där i 25årspresent som vi utnyttjade. Låter bilderna tala för sig själv om hur härligt det var. Mycket medelålders människor dock, antagligen med tanke på priset det kostade att spendera en dag på stället, men helt klart värt.
Helgen kom och jag, Erik och Anna hade bestämt oss för att åka ut till Vestmannaeyar, en vulkanö utanför Islands södra kust. När vi kom dit låg dimman tungt över husen och värre skulle det bli. Vi fick snabbt veta av hon som ägde huset vi bodde i att det var en storm påväg in över ön och vi skyndade då oss upp på vulkanen. Dessvärre var utskikten som på andra bilden: obefintlig. Men det var häftigt ändå. Jag har aldrig upplevt en så tjock dimma.
Dagen därpå tog vi morgonbåten efter rekommendation då det var störst chans att den skulle gå till hamnen vi hade lämnat bilen och som tur gjorde den det. Men halvtimmesresan förstörde min mage för resten av dagen. Vågorna var så höga att jag blev både sjösjuk och rädd. Väl framme på fastlandet kunde vi pusta ut, men dessvärre förföljde stormen oss hela lördagen. Detta blev lite av ett problem då vi egentligen hade planerat en massa utomhusaktiviteter som dessvärre fick skjutas på. Det slutade med att vi spenderade större delen av eftermiddagen i regnet i en utomhuspool i ett litet samhälle som hade 140 invånare i väntan på att få checka in på vårt vandrarhem. Alla höll tummarna på att vädret skulle klarna upp tills söndagen och SICKEN TUR VI HADE:
På söndagen var vi uppe i ottan för att hinna med allt vi hade missat på lördagen. Dagen började med att vi såg soluppgången från berget bakom vårt vandrarhem och den upplevelsen alltså. Det var så ofattbart vackert.
Sedan åkte vi vidare till glaciärsjön Jökulsárlón där vi försökte greppa storheten i utsikten vi stod framför samtidigt som man försökte undvika att photobomba någon glad asiats selfie.