tilde

 

Vi måste alltid låta de röster som drabbas av CA höras. Aldrig ta tolkningsföreträde och precis som i alla andra skeden låta personen som känner någonting känna det. Jag försöker att aldrig någonsin ifrågasätta en annan människor känslor. Oavsett om jag förstår dem eller inte. Varför? För det är inte min plats. Min plats som vän och medmänniska är att lyssna och om det är jag som har gjort fel, försöka förstå, be om ursäkt och inte upprepa beteendet.

Jag vet vad ni tänker; ÄNTLIGEN lite mobilbilder från Way out west!!! Som ni har längtat, hehe. 



Jag åkte alltså till Göteborg med mina två favoriter i hela världen (se bild) för att lyssna på fantastisk musik, dricka bubbel och leva livet. Ni vet som man gör i början av augusti, precis innan man börjar inse att sommaren snart är slut.



Jag har aldrig varit på WOW tidigare, och den primära anledningen till det har varit att jag aldrig har haft tillgång till boende och hotell, ja nej det har väl aldrig varit ekonomiskt aktuellt. Men detta år hade vi tur. Eriks syster Anna pluggar i Göteborg och lånade därför ut sin finfina 1:a till oss. 

Festivalens stora musikaliska vinnare var utan tvekan Silvana Imam. Musik-sveriges (kanske världens?) coolaste och viktigaste tjej och med en energi som fick mig att stå med gåshud under 98% av hennes konsert.



Annars gjorde vi som man gör mest på festival. Låg utslagna i gräset, gick på konserter, hatade att det var så dyrt i öltältet och höll tummarna på att det inte skulle börja regna.

Det sistnämnda var dock oundvikligt. Lördagseftermiddagen var ett enda stort regnkaos. Vi fick betala 80kr för en jävla regnponcho av plast men jag fick dansa till Linda Pira så det gick jämnt ut. Tillslut tog regnet övertaget och vi letade oss upp i en lägenhet med fin utsikt. Där satt vi med fina människor, drack lite för starka groggar, torkade kläder i ugnen och väntade in Veronica Maggio.



Och lagom tills hon började spela så var regnet som bortblåst och syntes inte till på hela kvällen.

En frukost åt vi på Folkets bio, där vi även fick höra poesi uppläst av Silvana Imam och ny musik spelas av Adam Tensta. 

För att sumera: fantastiska dagar men det är dyrt att gå på vuxenfestival.

SÅÅÅ hej kompisar! En månads frånvaro kanske var precis vad jag behövde, för nu när jag sitter på tåget från Göteborg-Stockholm och ser regnet piska mot fönstret kände jag för första gången på ja, över en månad att jag ville blogga. Vill berätta eller nja, kanske allra mest visa er vad som har hänt på sistonde. För även fast jag inte har uppdaterat denna portal har jag varit ganska duktig på att ta bilder (dock endast mobilbilder då jag psykiskt fortfarande inte klarar av att ta riktiga bilder med min kamera. Tänker dock att mobilbilder är bättre än ingenting, jag hoppas att ni håller med).

 

Vi åkte, som jag skrev i inlägget för en månad sen, upp till Sundsvall för att flytta ut mig från min lägenhet. Det var varmt, svettigt och lite vemodigt. Men snabbt gick det och vi fick till och med 1,5 dag över för ledighet.

Under dessa timmar hann jag äta laktosfylld glass, bada för första gången men även få beskedet att jag inte kom in på utbildningen jag sökte nu till hösten. Ett besked som drog ner mig rätt rejält och som till viss del har bidragit till min frånvaro på den här portalen. Min ångest som jag beskrev i mitt förra inlägg förstärktes rejält och en känsla av hopplöshet sköljde över mig.

 

Inte så mycket att göra åt det dock, utan jag fick helt enkelt låta ångesten sitta kvar som en klump i magen och snällt vänta på andra antagningsbeskedet. Åkte hem från Sundsvall gjorde jag också. Något dygn före Erik då jag skulle jobba. Utsikten från tåget vid 06:30-rycket var magnifik och jag sträckläste Gellert Tamas bok "De apatiska".

Då mamma spenderade mycket av sin semester ute på landet fick jag och Erik agera kattvakter, och jag blev bara mer och mer övertygad att vi måste skaffa en katt. Synd bara att vi redan bor två personer i en för liten 1:a.

 

 

En dag i juli tog min mor med mig på en heldag i stan. En dag som innehöll allt från thaimassage, sushi, fika och ansiktsbehandling. På kvällen åt vi middag hos min moster och firade hennes köp av sin nya lägenhet. Väldigt välbehövlig dag mitt i all jobbhets som skedde under samma period.

 

Juli var överlag en period som präglades av mycket jobb och därför försökte jag utnyttja de lediga timmar jag hade så optimalt som möjligt. En solig kväll såg vi Diplo på Mosebacke och jag fick för första gången denna sommar en känsla festivalfrihet som annars bara brukar infinna sig på Emmabodas camping.

 

En lördag hamnade vi på drinkfest i Fredhäll och även fast vi inte hade några som helst förkunskaper lyckades jag och Therese knipa vinsten i kategorin "finaste drinken". Personligen tyckte jag även vår var överlägset godast.

Värmen som intog Sverige under juli verkade aldrig vilja ta slut men personligen mådde mest dåligt då det kändes som om att jag aldrig fick tid att utnyttja varken den eller solen. En förmiddag på badet hit och en kväll på balkongen dit, men mer än så blev det dessvärre aldrig. Resten av tiden spenderade jag i en butik utan AC. Som ni säkert redan har greppat mådde inte mitt psyke jättebra i juli. Och det gjorde ju inte saken bättre att jag och Erik ständigt jobbade om varann. Jag sov när han kom hem och han sov när jag åkte till jobbet.

 

Vid sådana tillfällen är det tur att man har världens bästa vänner.

 

Men tillslut blev jag och Erik äntligen lediga tillsammans och fick spendera två välbehövliga dygn ute på landet.

 

Vi ville av förklarliga skäl aldrig åka hem. Men livet kallar och tilslut tog vi båten tillbaka till fastlandet.

 

Men egentligen var det faktiskt inget fel på hemma heller. Jag hann uppleva slutet på prideparaden och kvällen spenderades med mina fina tjejer i Therese nya lägenhet. Kvällen slutade dessvärre på en ersättningsbuss hem vid halv ett fast jag egentligen ville gå på skogsrejv. Men man kan inte få allt.

 

Och DÄR tror jag att mitt första bildbombsinlägg var klart. Tänkte att jag återkommer med en recension och bilder från Way Out West i ett separat inlägg (jag måste ju ha någonting att göra ikväll).

 

Igår så började en klump fylld med ångest formas i min mage. Detta händer mig ibland om kvällarna. Ni vet, man tänker för mycket och för länge på saker och ting. Hittar fel, orosmoment och bygger upp katastrofscenarion i huvudet utan anledning. Jag vet att jag gör detta, så det är ingen nyhet; jag har lärt mig att både leva och hantera min ångest. Att hantera ångesten har både kommit på naturlig väg och med hjälp. Men kontentan är att jag har insett att ångesten oftast helt onödig och överflödig men ändå så var den kvar och om inte mer märkbar nu när jag vaknade till liv imorse. Jag kan inte låta bli att tänka på framtiden och just nu känns det som om att jag famlar i mörkret. Jag fyller tjugofyra år och känner mig oftast inte i närheten av vuxen. Jag är inte redo för det inrutade vuxenlivet men jag är heller inte nöjd med den situationen som jag är i idag. Jag känner mig kluven mellan min förkärlek till säkherhet och en åldersångest som ökar för varje dag som går. 

 

Jag tänker mycket på framtiden. Jag tänker på att jag är fast i en för liten 1:a med min pojkvän i Kallhäll och att vi antagligen inte kommer komma härifrån inom de närmaste fem åren. Om fem år, då ska vi alltså fylla tjugonio. Samtidigt som jag tänker dessa tankar så blir jag arg på mig själv. För jag har iallafall ett hem, 45 kvd som är 100% mina och som ingen någonsin kan ta ifrån mig. Jag är även arg på samhället som gör det så svårt för unga att utveckla sig, flytta hemifrån och skaffa sig ett heltidjobb. Så många av mina vänner skuttar mellan dyra andrahandskontrakt för att slippa bo i sina gamla barndomsrum och jag tycker inte att det är acceptabelt, inte när man är tjugofyra. Jag har min säkerhet här. Jag hade möjlighet att köpa min lägenhet när jag var tjugo och det är jag evigt tacksam över. Men samtidigt så kommer jag inte längre, inte som det ser ut idag. Inte när jag nu har bestämt mig för att hoppa på en ny femårig utbildning. Ska Erik försöka kramla sig fast inom sportjournalistiken kommer han med största sannolikhet hoppa mellan vikariat och frilans, vilket heller inte genererar varken säkerhet för oss eller för banken. Det är så jävla svårt och jag känner hur jag slits mellan känslan av att 1. Försöka starta ett liv, bli vuxen på riktigt med allt vad det innebär (vad innebär det ens? Jag vet inte) eller 2. Dra ut på ungdomen så länge som bara möjligt och fortsätta köpa SLs ungdomsbiljett.

Oklar textmassa detta. Egentligen behövde jag nog bara skriva av mig.

 

Hur som helst. Nu åker vi snart upp och flyttar ut min gamla lägenhet i Sundsvall, ett steg i rätt riktning känner jag, det ska bli så otroligt skönt att få den ångestklumpen ur mitt system.

Ja men hallå hej nu har en ju inte bloggat på år och dagar. Nästan iallafall. Och ni vet när man börjar hamna i rytmen att man inte bloggar, hur lätt det är att glömma bort hela processen? Hur som helst fick jag inte mindre än TVÅ kommentarer från oberoende människor igår att jag borde blogga. Och ni vet vad man säger, en kommentar om ens icke-aktivtitet på bloggen är ingen men två kommentarer är två för mycket. Så nu sitter jag här och skriver. 

 

Vad har hänt på senaste undrar kanske ni? Jo midsommar i Jämtland hände *se bifogade bilder*

GÄNGET! Bästa hänget, helt klart.

Alltså HUR vacker bästis? Ljuset också, wow. 

Lyxmiddag på Gröna Lund med en papperskorg som bord. Fredagen var super; femkamp, karuseller och konsert med fina människor. Alldeles för kallt var det dock och jag tackar mig själv än idag att jag tog med mig strumpbyxor till jobbet på morgonen. Hade inte överlevt annars.

 

Är nästan pinsamt nöjd med denna MOBILBILD från Arcade Fire i fredags....

Igår kom äntligen dagen som jag har väntat på sedan sekunden jag läste om att Kent skulle ha en endagsfestival i Stockholm; kentfest!!! Vädret var mycket bättre än i fredags på Arcade Fire och jag och Erik började dagen med att äta lunch i solen på Djurgården med hans föräldrar. 



När klockan började närma sig två drog vi oss till Gärdet, där mötte vi bland annat upp denna SNYGGA människa som förövrigt har den absolut mest cleana kenttröjan i världen. Utanför området satt vi i någon timme, drack vin och hade det allmänt bra. 



Inne på området fangirlade vi som FAN när vi (läs: jag) lyckades spotta Silvana Imam!!!! 



Alltså, min älskling så söt *smälter*



Dagen var en klar ++++ men jag var, och är fortfarande besviken på konserten. Dock antar jag att det är oundvikligt. Kent har så många fantastiska låtar som jag typ skulle DÖDA för att höra live och jag kan därför inte förstå att de väljer att lägga 3 minuter på Socker, Utan dina andetag och Musik non stop. Inget ont i dessa låtar, absolut inte, men de bör inte, i mitt tycke, ligga med på ett kentsfan topp 20-lista och de bör därför heller inte spelas på en konsert. Jockes tal innan de spelade Sverige var både starkt och viktigt och att jag fick höra Svart Snö var fantastiskt. Godhet med Beatrice Eli var episk och jag bröt ihop när de kom tillbaka för att spela MIDVH. Slutet gott allting gott så att säga. Efterfesten skedde hos oss ute i orten men jag mådde ändå nästan orimligt bra när jag vaknade i morse, förutom den hemska förkyldningen som denna helg har orsakat.

 

Avslutar inlägget med Therese och Stella som äntligen återförenades efter nästan ett dygns separation. 

Hej! Väldigt icke-närvarande den sista veckan. Ber om ursäkt för det. Inser hur fort tiden går när man inte gör någonting annat än att jobba om dagarna. Tröttheten som sköljs över en så fort man kommer hem och hur jag knappt orkar hålla mig vaken till serier, ännu mindre lägga upp bilder och skriva fyndiga texter här. Men ikväll tänker jag iallafall göra ett försök att sumera den senaste veckan!

För fem dagar sedan var vi fortfarande i Göteborg. Det var nationaldag, fredag, och jag och Erik åt persisk mat på ett jättemysigt café. Vädret var katastrofalt, men vi lyckades ta vara på tiden ändå.



Äntligen blev det lördag!!! Vädret var fantastiskt och vi spenderade timmar i Kungsparken med rosé, chips och fint sällskap i väntan på att klockan skulle bli håkan-time. 



Anna, Eriks syster som var så snäll och lånade ut sin säng till oss och därmed i princip gjorde hela vår Göteborgsvistelse möjlig.

Iiih!!! Nära nu. Även fast vi kom till Ullevi ganska sent fick vi ofattbart bra platser. 



Och tillslut, efter lite över en timmes väntan började äntligen konserten.

Och ungefär såhär glad var jag för det!!!

Helt klart en ++++-spelning. Stämningen var på topp och jag måste erkänna att mina ögon tårades mer än en gång under konserten.

Sen blev det söndag, med andra ord: dags att återvända hem. Vi åkte något som hette blå tåget och jag försöker med denna bild över vinna deras instagramtävling *håll tummarna!!!!*

I tisdags var det dax att säga farväl till dessa två brudar som båda återvänder till sina respektive hemstäder för sommarjobb. Väldigt sorligt, men en fin hejdå-tillställning blev det. Ett tak på Fridhemsplan i solnedgången tackar en ju sällan nej till.

Kommer sakna denna tjej så himla mycket, bu.

 

Då vi inte har någon vettig selfiespegel hemma har jag passat på att ta ett flertal i Annas. Även Erik fick vara med på ett hörn.

 

Idag hade vi temat "treat yo self", ett tema som är snott direkt från en av mina bästa komediserier; Park and Recreation. Har ni inte sett den serien så SE DEN OMGÅENDE.

 

"Treat yo self" innebar bland annat att vi åt jättegod lunch (se sushibild) och handlade kläder för en hel massa pengar. Allt detta utan att känna ångest över hur mycket någonting kostade. Ett fantastiskt koncept som dessvärre inte kan utnyttjas speciellt ofta som fattig student. Men ibland så.

 

 

Sen undrar jag förövrigt hur det kan komma sig att JAG lever ett helt balkonglöst liv och någon äger den här drömmen??? Så himla orättvist.... 

 

Kan man sluta ett blogginlägg på ett bättre sätt än med en selfie??? Tveksamt! 

 

Förövrigt: älskar gbg vill aldrig åka hem

Jag har noggrannt valt ut gifen under för att illustrera hur trött Erik var igår. Han fick nämligen knappt en handfull timmar med sömn och för en kille som är van att sova mellan åtta-tio per natt var detta ytterst ogynnsamt. Jag fick påminna honom att man faktiskt inte är kapabel att vara ute och ränna på staden, dricka öl och åka nattbuss hem när man ska fylla tjugofyra och ska upp vid halv sju dagen efter. Kroppen säger helt enkelt ifrån. MEN SÖT GIF VA???? 

 

Hur som helst har vi landat i Göteborg och det känns så himla bra. Jag har inte sett mycket av staden än men det lilla jag har bekantat mig med har jag verkligen älskat. Det känns som om att jag är utomlands pga alla är så avslappnade och härliga??? Stämningen är liksom lugn och mysig och inte sådär hetsig som den kan vara hemma + majoriteten verkar så himla häftiga och vi ska inte ens PRATA om dialekten <3 göteborska <3

 

Bästa insikten: När man redigerar bilder i Eriks VSCO kan man lägga på grains!!!!!! Som jag har saknat grains. Har planer på att RADIKALT ändra min instagramfeed nu.

 

Vi har ju då lyxen att få bo hemma hos Erik syster, Anna. Vilket faktiskt gör hela denna resa möjlig. Igår åt vi tapas och drack drinkar i Majorna (vad "Majorna" innebär i praktiken vet jag inte riktigt ÄN jag ska lära mig alla stadsdelar!!!!, men coolt namn) på kvällen, men eftersom Erik var trött (se gif) och jag hade en sjuk matkoma så var vi hemma igen vid elva. Idag går det rykten om att det regnar, men då vi har dedikerat torsdagen för shopping kanske det inte gör så mycket. 

 

Världens finaste bästis :* :* :* :* 

 

Imorgon åker jag och Erik till Göteborg. Det ska bli så skoj. Inte bara ska vi se Håkan Hellström tillsammans med typ 65 tusen andra på Ullevi utan jag ska ÄNTLIGEN få uppleva GBG 4 real. Har nämligen aldrig gjort det typ?? Har ingen koll alls på hur staden ser ut egentligen, förutom det lilla som jag har sett på typ bilder i diverse sociala medier....

 

Hur som helst så finns det risk att uppdateringen på denna portal kan bli lidande, men ni klarar er. Det vet jag. Annars är ett hett tips att följa mig på instagram!!! Klicka på ikonen där nere vetja och gör som 8000 andra, VÄLDIGT värt ska ni veta pga mitt liv är så skoj och värt att följa hehe *blink blink*

Denna tweet fick mig att reagera starkt idag. Mest för att jag känner igen mig så alldeles för väl men också för att det är sinnessjukt att en sådan ens tweet ska behövas skickas i väg i cyberspace, för kvinnor ska inte behöva känna sig så, någonsin. Jag raljerar sällan på twitter. Det finns dem som gör det smartare och bättre än mig och jag nöjer mig därför ofta med att retweeta. Men idag, efter Thowes tweet kunde jag inte hålla tyst: 

 

Inte alls klyschig bild :):):) 

Evelina ser lite knäpp ut på den här bilden, någonting som jag inte märkte förrän jag laddade upp den på min tumblr och såg den i större format. Men jag gillar att jag ser lång ut *yey* och att världens bästa tygpåse syns så väl.

När jag sa hejdå till mina vänner. Hur någon kan välja att åka fritt fall FRIVILLIGT är beyond me.

*vink vink*

 

Imorse smsade Stina mig och sa att hon ville "göra något som man måste göra innan man flyttar i från Stockholm". Bakgrundsfakta: Inom en alldeles för snar framtid flyttar Stina "hem" till Piteå för att jobba på en lokaltidning. Väldigt sorligt, mest för mig givetvis, men även kanske lite för Stina. Hur som helst! Då jag redan visat Stockholms finaste park (läs: Ivar Los) och Stockholms bästa förort (läs: Kallhäll/Jakobsberg) för Stina kände jag att Gröna Lund var nog det enda som fanns kvar på listan av "viktiga saker att göra". Sagt och gjort; jag, Stina och Evelina spenderade en heldag på Grönan, åt langos och blev illamående av karusellerna. Stina blev förälskad i Fritt Fall Tilt och jag ifrågasatte hennes sinnestillstånd. Väldigt fin dag. 

 

 

Detta är så jävla vackert och modigt att jag knappt finner ord. TÅRÖGD!!!

Jag gillar verkligen twitter. Har ni inte twitter så skaffa nu nu nu. Jag tillför i princip ingenting där själv men åå människorna jag följer, fantastiska!! Inte bara har jag lärt mig otroligt mycket av smarta människor med asbra åsikter utan FOLK ÄR JU ÄVEN SÅ JÄVLA SKOJIGA. Det roligaste som hände på twitter igår var definitivt hashtaggen #mittsämstahaff här är min topp fem-lista från gårdagen: 

 

I måndags, dagen efter det katastrofala valresultatet (se föregående inlägg) mådde jag inte så bra. Som tur var har jag världens bästa pojkvän som tog med mig tillbaka ut i skärgården.

Vi kom dit på måndag eftermiddag, lagade mat, och somnade sedan till Parks and Recreation innan klockan hann fylla nio (true story). Morgonljuset på tisdagen var idylliskt och jag började även känna hur livslusten började hitta tillbaka.

 

Vi spenderade största delen av dagen ute och även fast det blåste kyliga vindar spenderade vi kvällen på bryggan med popcorn och bryggkaffe. SÅ GOSIGT! 

 

Nu är vi dessvärre hemma. Erik har påbörjat ännu ett skift och det enda jag vill göra är att gå på promenad med lite härlig musik i öronen. Alltså ni ska veta att jag SÄLLAN känner något behov att gå på promenad. Men just ikväll skulle det kännas helt lagom och mysigt. Men nej då ska vädret svika.... Aja om en timme börjar Uppdrag granskning och efter det är det ju nästan socialt acceptabelt att sova mvh sorlig_tjej90.

 

Kvällens promenadlåt, som jag garanterat skulle ha lyssnat på om bara vädret hade varit litelite mer tilltalande hittar ni häääär <---- klicky

 

I söndags satt jag bakom den här bänken. Det gjorde jag bland annat för att jag, som ung studerande behöver pengar, men också för att jag tycker det är så pass viktigt att värna om demokratin. I ungefär tio timmar satt jag och tog emot folks röster i EU-valet. Jag gjorde det gärna, fast jag missade viktiga soltimmar/härlig D-vitamin och jag kommer att göra det igen i september.

Jag vill verkligen värna om demokratin då alldeles för många tar den för givet, vilket var tydligt i söndags. I mitt valdistrikt kom vi upp till ett valdeltagande på ungefär 50 %. Visst, det är högre än förra valet, men fortfarande pinsamt dåligt. Hälften av alla 1600 människor som jag hade på min lista valde att göra andra saker än att gå de max 300 meter de hade ner till vallokalen för att rösta. Det gör mig mörkrädd. Vad som gör mig ännu mer mörkrädd är att de 50% som ändå valde att komma ner och utnyttja sin demokratiska rättighet, valde att lägga sin röst på ett främlingsfientligt, rasistisk och bakåtsträvande parti. Jag måste erkänna att det var oerhört svårt för mig att sitta anteckna alla röster som SD fick i vårt valdistrikt. Det tog emot att berätta för vår ordförande att ja, Sverigedemokraterna är det tredje största partiet och ja, hela 11% tycker alltså att dem ska få mandat i Europaparlamentet. Ett slag i magen för allt jag tror på helt enkelt. Jag fasar inför riksdagsvalet i höst. Jag fasar inför framtiden och jag grät mig till sömns i söndags. 

 

Att partier med rasistiska och främlingsfientliga rötter har fått fler mandat i Europaparlamentet än vad Sverige har tillsammans är både fruktansvärt och läskigt. Varför lär vi oss inte av historien? Hur kunde vi låta det gå såhär långt? Jag är så jävla glad att Soraya Post och att Feministiskt initiativ fick ett mandat, men samtidigt har jag så svårt att fira. Hade min mormor levt idag och sett valresultatet runt om i Europa, sett att Tyskland valt in en nazist i parlamentet och sett hur de kraftiga högerströmmarna mobiliserar sig hade hon blivit psykiskt sjuk. Jag säger som min mamma, jag är glad att hon slipper uppleva det här. Slippa se hur historien och hennes barndom i nazismens Tyskland nu börjar upprepa sig själv. För det är så jävla skrämmande.

 

Imponerade hög besöksstatistik fast jag inte har uppdaterat på aaah... väldigt länge. Tålmodigt av er. Därför ska ni nu få en bildbomb utan dess like. KUL VA? Jaaa! 

 

Förra veckan åkte jag och bästis ut till min mors land ute i skärgården. Dock missade vi första båten och fick därför vänta i tre timmar på nästa. Men det gjorde inte så mycket. Stockholm var så fint, vädret var så bra och vi hade nästan obegränsat mycket termoskaffe. 

 

 

Men tillslut kom vi fram! SER NI HUR FINT DET ÄR??? Vi spenderade hela dagen på bryggan i solen med varandra, rosévin och musik.

 

Hela dagen var cirka superbäst och det var så sorligt att behöva åka hem redan samma kväll. Dock var ljuset fantastiskt hela hemresan, kolla själva:

 

 

De vackra försommarkvällarna i Stockholm fortsatte på hemmaplan och i torsdags drack jag öl med tillhörande utsikt med en glad och söt Stina.

 

Helgen spenderade jag alldeles för många timmar inomhus, då jag jobbade. Detta bidrog även till att det inte blev så många bilder, alls, tyvärr. Nu är jag med min kille på landet igen. Vädret kunde ha varit bättre men det är skönt att komma bort. Jag har nämligen känt mig lite nere sen valet i söndags. Kommer nog ett eget inlägg angående det senare.

Jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur bra jag har mått det senaste dagarna. Lägga in härliga bilder på min skärgårdsvistelse med Therese, berätta om min kväll på Mosebacke med Stina eller bara prata allmänt om hur fin försommaren är. Men det måste vänta. 

 

Ikväll när jag tog tåget hem från stan kollade jag på avsnitt fem av Full patte. Ett avsnitt som jag tycker alla bör se. Ett avsnitt som är så jävla relevant och viktigt. Länken till avsnittet hittar du -> här <-

Varför jag väljer att belysa just detta avsnitt är för mig ganska självklart, och det är för att det är någonting jag verkligen kan relatera till. Att gå ensam för mig är en ständig rädsla. Att åka nattbuss själv eller att befinna mig i det offentliga rummet har alltid bidragit till en form av osäkerhet. Jag, som många andra tjejer, håller hårt i mobilen för att man snabbt ska kunna kontakta någon om något, mot all förmodan skulle hända. 

 

För två somrar sedan åkte jag och Therese nattbuss hem. Jag tror det var en torsdag. Therese gick av tidigare än mig och min mobil hade dött, något jag uppmärksammar henne om när hon går av bussen, då hon frågar om hon ska ringa mig, så jag slipper åka helt själv. I samma sekund som jag säger orden högt, att min mobil har dött, ångrar jag mig. Hela bussen hörde nämligen mig. Och med hela bussen menar jag de fyra män som sitter kvar, varav en sitter på andra sidan gången. Men gjort är gjort; hon går av och jag åker vidare. Utan mobil och också utan den lilla säkerheten som jag har.

När jag ska gå av väntar jag med att plinga, då jag vill se om någon annan ska gå av, och vill därför låta hen plinga. Men ingen plingar, så tillslut får jag göra det. Jag ställer mig upp och mannen på andra sidan gången gör samma sak. Jag kollar bakåt i bussen och ser att den en till kille har ställt sig upp. I den sekunden kan jag inte tänka på någonting annat än att jag inte har någon mobil och att de båda säkert är medvetena om det. Alla vi tre går av och de två männen möter upp varann, som om att de kände varandra, men säger inte ett ord. De hälsar alltså inte utan de bara börjar gå bredvid varandra i tystnad och då jag inte väntade in någon hamnar jag framför dem. När jag går av nattbussen har jag bara fyra minuter hem. Men jag vet också att det kan hända mycket på fyra minuter, speciellt när man inte har tillgång till mobil. Jag har aldrig känt mig så utlämand. Vi fortsätter på samma väg och männen, som fortfarande inte har yppat ett ord till varandra fortsätter att gå bakom mig och min puls höjs för varje sekund som går, fast jag försöker att inte vara eller agera som om att jag vore rädd eller osäker. Plötsligt ser jag ett gammalt par som lyses upp av en gatulampa, och någon sekund senare viker männen av, väldigt onaturligt på en väg som de egentligen hade gått förbi. Först då kan jag andas ut. Det slutar med att jag springer resterande biten hem. 

 

Nu vet jag inte om någonting hade hänt men det jag vet är att min rädsla då var helt genuin. Jag vet att så många tjejer känner denna rädsla varje gång de går hem och jag vet också att det är helt jävla orimligt. 

 

Majoriteten av allt sexuellt våld som sker, sker innanför fyra väggar och av någon som du känner. Men att vi lever i en våldtäkskultur är för mig ett faktum. Ett faktum som måste upphöra. Det ska inte få vara såhär. Därför tänker jag nu repetera Fatta.nu:s (en jättebra hemsida som bör få all uppmärksamhet möjligt) tips om vad du kan göra för att förbättra din egen och din omgivnings kunskap gällnade sexism och vardagsrädsla: 

 

1. Var socialt obekväm - Låt inte sexistisk jagong gå obemärkt förbi för den goda stämningens skull. Sätt ner foten och markera att det är inte okej.

2. Prata om gränser - Granska dig själv. Har du egna erfarenheter av gråzoner eller att gå över någons gräns? Hur skulle du agera om du fick veta att en vän begått ett sexuellt övergrepp? Denna diskussion är särskilt viktig om du identifierar dig som kille/man, då ditt kön är kraftigt överrepresenterat bland förövare. Vad finns det för syn och förväntningar hos dig själv, dina vänner och samhället i stort på killars sexualitet?

3. Fråga en feminist - Känner du dig osäker eller nyfiken på teori och analys? Hur ser verkligheten egentligen ut? Hur kan sexuellt våld förebyggas? Vad kan du göra? Varför förväntas killar vara mer kåta än tjejer? Är sexuellt våld mindre vanligt i samkönade relationer? Vad är egentligen en struktur? Ta hjälp en feminist i din närhet. Ta hjälp av mig!