Söndagen den tjugonde april
Ikväll så åt jag och Erik middag hos min mamma, även min far och lillebror var bjudna. So far so good liksom. Min lillebror fyller tio i sommar, en såndär härlig ålder då man i princip kan liknas vid en svamp som bara drar in information från omvärlden för att sedan försöka utveckla sin alldeles egna personlighet. Väldigt fint alltsammans.
Min lillebror har alltid varit ganska försiktig av sig, speciellt om man jämför med hur jag var när jag var liten. Detta är min pappa väldigt duktig på att påpeka. Han berättar att han ibland är orolig för Marc (läs: lillebror) då han är så tillbakadragen (hans beskrivning, inte min, jag uppfattar nämligen inte honom så).
Marc har aldrig varit speciellt intresserad av sport. Vilket självklart är helt okej, det är ju inte allas grej liksom. Visst, han går på friidrott, men jag får känslan av att han inte tycker det är SÅ skoj. Men någonting som han verkligen gillar är att baka, laga mat och nyaste intresset är att odla olika växter. Detta är ett beteende som pappa uppmuntrar, vilket gör mig, genusmedveten som jag är, helnöjd. Men ikväll så droppade min far en kommentar som jag bara inte kan släppa och som även gjorde mig extremt irriterad. Jag frågade vad Marc och pappa hade gjort i helgen och pappa svarade: Vi har haft en manshelg tillsammans. Jaha, svarade jag. Vad innebär det då?? Jo men vi har åkt längst fram i tunnelbanan, campat och så har vi fiskat, svarar pappa. Han säger alltså detta på riktigt.
Och jag replikerar naturligtvis med att ifrågasätta vad i dessa aktiviteter som är "manlig", men han bara skrattar.... Varför gör detta mig så himla upprörd då??? Jo:
1. Den traditionella mansrollen är INGENTING som vi bör fortsätta upprätthålla, utan tvärtom - den borde krossas, då den först och främst är kopplad till att mannen är överordnad kvinnan.
2. Att sätta etiketter på helt genusneutrala saker kommer innebära att vi begränsar människor pga deras kön = HELT FEL!!!! Åh. Idioti.
Jag frågade min pappa varför han uppmuntrade detta, då han, lika väl som jag, vet att tjejer också kan fiska, campa och köra tunnelbana. Varför skulle man vilja lära en tioåring att tjejer inte är lika kapabla eller att de bör hålla sig borta från vissa aktiviteter? Det är för mig helt orimligt och gör nästan fysiskt ont. Jag vill inte att min lillebror ska lära sig att upprätthålla det patriarkat som jag varje dag kämpar för att krossa. Kvinnor idag har inte samma förutsättningar som män, detta vet vi sedan gammalt och faktumet är att det är just sånt här beteende som min pappa uppvisar (och nu även för vidare) som bidrar till att jämställdhetsarbetet inte går lika snabbt som det borde. Jag blir så less, och så trött.
