tilde

Så nu kör vi kompisar. Här kommer listan på de topp fem kentlåtar som jag har gråtit mest till i mina dagar.

 

 

5. Cowboys. En låt som kanske egentligen förtjänar en högre plats på denna lista, då den i dagsläget är en låt som jag i princip lyssnar på minst fem gånger om dagen. Men eftersom jag försöker vara lite obejktiv hamnar den ändå på plats fem. Jag har ännu inte hunnit att fälla så många tårar med denna låt i hörlurarna. Men, än det finns tid, ja.

 

 

4. Låt som hamnar på plats fyra är för många en klyscha. Den där låten som majoriteten av alla hardcorekentfans vill att grabbarna ska byta ut som sista låt på konserter. Jag håller inte med. Mannen I Den Vita Hatten var den absolut första låt jag någonsin har älskat. Den första låten som kändes rakt in i hjärtat, om ni förstår vad jag menar. Och även om jag kanske inte känner lika mycket som jag gjorde när jag var fjorton och hörde den för första gången, så är det en sådan låt som sitter liksom inprispad i hjärtat. DÄRFÖR förtjänar den att vara med som i alla fall topp fyra på listan.

 

 

3. Så, plats nummer tre. Jag har valt låten M och det finns ingen lång utläggning angående detta. Jag tycker bara att den är extremt sorlig och känns mer personlig från Jockes sida än många av hans andra låtar. Och jag menar, hur många gånger har jag inte tänkt "fem steg bakåt, två steg fram"? Det verkar vara mantrat till mitt liv. Annars så tilltalar även dessa rader mig kanske lite för mycket "Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt. Ja, det verkar så enkelt vännen, men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå".

2. Nummer två då. Ensammast I Sverige är inte en låt som jag har älskat jättelänge. Mycket beror på att jag hade lite svårt för skivan "Tillbaka Till Samtiden" när den kom. Eller nej, jag hade inte direkt svårt. Men jag hade fortfarande inte kommit över "Du och Jag Döden" än. Så man kan nästan påstå att jag missade "Tillbaka till Samtiden"-tåget och hoppade direkt på "Röd". Hur som helst. Titeln på denna låt kanske är tillräckligt självbeskrivande. Om inte, så lyssna. Ni kommer att känna och förstå vad jag menar, det vill jag nästan lova.

 

 

1. Nu så jävlar. Frågan är om det ens behövs en beskrivning eller om vi helt enkelt ska göra så att jag postar hela texten, ni släcker lampan i rummet och trycker på play? Ja. Så gör vi.

 

"I trängseln utanför, sen december ingen snö
Jag följer efter dig, genom kön
Du stryker fingrarna lätt mot min kind

 

Och i ett ögonblick då allt står still
Så får jag en chans att säga, allt det jag aldrig sagt
Så får jag en chans att ge dig, allt det du aldrig haft
Men var för feg

 

Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats, jag tar allt

 

Jag trycker läpparna, lätt mot din hals
Jag frågar ”gråter du?” Du smakar salt

 

Du gav mig en chans att säga allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig allt det jag aldrig ger dig

 

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent"

 

Bubblare: Klåparen, Du Var Min Armé, Quiet Heart, Den Döda Vinkeln, Berg&Dalvana, Det Kanske Kommer En Förändring, Ansgar&Evelyn, Socker. Förövrigt: har med all säkerhet glömt någon jätteviktig nu. DET känns jätteångest. Har ni någon invändning eller känner att japp, den där hon garanterat missat, låt mig veta.