tilde

Ibland kan jag undra om det är jag som söker upp ångesten eller hen som söker upp mig. Fem dagar kvar i Sundsvall och jag försöker att inte tänka allt för mycket; givetvis omöjligt. 

 

Det är första gången på tio månader som jag inte längtar tillbaka till Stockholm. Under helgen tog jag (alldeles för många) steg bakåt, men jag lyckades i alla fall med ett framsteg. För första gången kallade jag Sundsvall, helt naturligt för "hem". Så nu har jag insett detta: jag åker till Stockholm när jag lämnar Sundsvall och när jag är i Stockholm åker jag sedan tillbaka hem.

 

Men det känns fint. För jag trivs så inihelvete bra i våningssängen som egentligen är alldeles för varm och i skinsoffan som egentligen är för sliten för sitt eget bästa. Jag trivs även så himla bra med mitt umgänge och jag blir numera uppriktigt orolig när jag får höra att ni inte mår bra. Jag älskar att se er skratta och ni har sett till att jag har fått uppleva en fantastiskt bra vår. Sommaren utan er kommer verkligen bli så himla tom.

 

Kan inte lova att jag skriver någonting mer den här veckan. Jag är upptagen med livet och med att försöka att ta vara på tid.

 

Förövrigt: Röyksopp vara garanterat den absolut bästa akten under Dans Dakar. Hade dock inte vara detsamma utan ponchon.