Onsdagen den trettonde februari
På tåget hem från Stockholm i måndags fick jag ens slags uppenbarelse: mitt nuvarande tillstånd är helt enkelt inte acceptabelt. Men sådant kan vara svårt att ändra och ja, jag har uppenbarligen inte lyckats än. Dock har jag tagit, vad i alla fall jag anser är, ett steg i rätt riktning. Jag har börjat prenumerera på Dagens Nyheter. Egentligen inte för att jag inte tar in tillräckligt mycket av det dagliga nyhetsflödet utan mera för att få lite rutin på livet. Rutin, vad är det för ord egentligen? När jag tänker efter så har jag nog inte kunnat definiera mig själv med det begreppet sen typ, mellanstadiet, då rutiner alltid har varit ett problem för mig.
Konkret exemper: Jag kunde aldrig äta p-piller, för man var ju tvungen att komma ihåg att det varje dag och helst ta det vid samma tid. "Det är ju bara att du tar det i samband med att du borstar tänderna på morgonen, för det gör ju alla varje dag!" sa den snälla barnmorskan. "Fast vadå alla? Om jag inte borstar tänderna på morgonen då? Om jag glömmer det, vad händer då?" Svarade jag. Och så gick jag i ca tre år av mitt liv och var rädd för att bli gravid i stället. Idiotiskt. Men det löste ju sig det med.
Jag gillar att inte ha mina dagar planerade in i minsta detalj. Jag gillar känslan av att inte riktigt veta vad jag ska göra eller med vem. Spontantitet är det bästa jag vet. Men någon måtta får det ändå vara och om jag, om en månad har vant mig med att äta frukost och läsa DN varje morgon är jag helt säker på att det kommer leda till någonting bra. Jag förstår att detta kanske inte låter som en speciellt stor bedrift och ni som äger dessa tankar: jag avundas er.
Hur som helst: Dagens Nyheter. The Smiths. Te (egentligen kaffe, men det är fortfarande slut, åh). Havrefras. Frysta bär. Vem vet, det kanske kommer att hjälpa mig till en lite bättre onsdag.
