Fredagen den femtonde februari
Idag pratade jag i telefon med en av mina bättre killkompisar. Vi hörs inte så ofta längre, men när vi väl gör det så har vi alltid extremt mycket att säga till varann. Kanske har vi mycket att prata om just för att vi inte hörs regelbundet, vad vet jag. Men han är en sådan som det aldrig blir stelt med. Även fast vi inte har pratat på flera månader.
Hur som helst. Det enda negativa som jag har känt när jag har pratat med Erik är att jag liksom, ramlar tillbaka på något underligt sätt och känner mig som arton igen. Detta har alltid stört mig. Tills idag. För just idag var det så otroligt skönt att glömma bort alla tankar och det faktum att jag faktiskt fyller tjugotre. Att känna sig som en fnittrig artonåring för en timme var rätt fantastiskt.
Godnatt.
