Onsdagen den femte december
När jag vaknade i morse kände jag för första gången på säkert, två veckor, att idag, idag mår jag ändå helt okej. Dagen till ära tog jag på mig en riktigt färgglad tröja och åt frukost (!!!). På vägen till skolan lyssnade jag på glad musik, gled ner för sallyhill-backen i mina alldeles för hala martens och även fast det var -17 grader och jag förfrös så bara kände jag mig glad. Liksom sådär att man nästan log för sig själv. Egentligen helt utan anledning.
Kom hem runt kvart över nio och då hade jag spenderat tolv timmar i skolans lokaler. Men det gjorde liksom ingenting. Ångestklubben fick mig att skratta mer än vad jag har gjort på länge och det var nästan så att jag aldrig ville gå hem. Jag trivdes så bra i J-husets soffa.
Tänkte att jag kanske ska fortsätta såhär. Eller, jag ska i alla fall försöka.
