Måndagen den tjugofjärde december

Okej, så nu har jag varit hemma i snart, fyra dagar och jag visste väl någonstans att känslan av lycka jag kände där vid busshållsplatsen bara var temporär. Inte för att det är någonting fel, egentligen. Jag vet inte riktigt. Jag trodde kanske att Stockholm skulle rädda allt. Allt som inte gick att rädda eller att laga i Sundsvall. Vilket var extremt naivt inser jag såhär nu i efterhand. Men ni får inte tro att det har hänt någonting, utan det är nog höstens spår som vägrar att lossna.
 
Mänsklig, var det ja.


Vad har du på hjärtat?

Vad heter du?
Ifall jag tappar huvudet

Vill du ha svar via mail? (obs endast för Tilde hihi)

Fyll i bloggadress (ja, jag kikar in om du kommenterar!)

Jag vill bara säga