Lördagen den femtonde december
Uppenbarligen oförmögen att stänga ut tankar/känslor. Gång på gång slår jag mig själv på fingrarna och frågan är den hur länge jag ska tillåta detta att pågå. Filar på en ny taktik som ska få mig att överleva vintern. Jag låter er veta så fort min plan är vattentät.
Just nu då? Jag längtar hem. Så extremt mycket. Nästan sådär mycket att det gör ont i kroppen. Jag längtar efter lättnaden som kommer att uppstå när jag kliver av pendeltåget i Jakobsberg och ingenting har förändrats. Behovet av den totala tryggheten har aldrig varit större. Egentligen vill jag bara att Sundsvall ska förvandlas till en otydlig skuggbild som man bara lyckas se om man kollar riktigt ordentligt. Och jag tänker absolut inte kolla ordentligt. Inte förrän i mitten av Januari.
Fem dagar kvar.
