09:53
Känner nu i efterhand, när man ser från min säng hur löven gulnar och sakta men säkert lossnar från grenerna att jag inte alls är redo för hösten. Jag lyssnar på musiken som i somras fick mig att le men leendet har nu bytts ut mot någon slags likgiltighet som varken jag eller någon i min närhet uppskattar. Jag behövde nog fler sommarkvällar helt enkelt. Men helt ärligt, behöver man inte alltid fler sommarkvällar? Jag grät på jobbet igår. Jag grät på jobbet igår för någon frågade hur jag mådde. Jag mår bra, eller, jag mår verkligen inte dåligt men jag har en lätt panikångest i kroppen över hur snabbt tiden går och hur jag bara står still. Jag vill så mycket. Men just nu känns det som om att jag inte lyckas med någonting. Ålderskris 2.0 välkommen.
Ändrade lite på bloggen.
