tilde

Oj. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. När jag upplevde min första kärlek var jag sexton år, skulle fylla sjutton samma vinter. Det var nästan vår, ni vet precis sådär på gränsen att man kunde gå i tjocktröja på dagen men hade fortfarande vantar på sig när solen försvann. Några tjejer i min dåvarande klass hade dragit ihop ett gäng folk som skulle grilla vid kallhällsbadet. Lite för att fira att snön inte fanns på marken längre. Tanken var väl inte att det skulle bli så mycket folk som det blev, men kallhäll/jakobsberg är inte så stort så ryktet spred sig snabbt. Det var i den där åldern man tog alla chanser man fick att bli lite full, ramla omkull och skratta lite extra högt. Jag kände Jesper sen innan. Sen länge. Vi hade tillochmed varit tillsammans när jag gick i trean och han gick i fyran och bott på samma gata (tillochmed i samma gränd), ja det hade vi gjort sen mina föräldrar skilde sig. Men vi hade nog inte träffat varandra på fem eller sex år.

Han kom dit, till vår brasa, som många andra och vi pratade. Egentligen var det inte mer än så. Inte just då. Men jag hade alltid tyckt om Jesper. Han är än idag en av de trevligaste personer jag känner. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur vi började träffas, men jag kommer ihåg första gången vi gjorde det. Jag var så nervös. Hela jag skakade när jag gick de ynka sjuttio stegen och plingade på hans dörr. Vi såg Enternal Sunshine Of The Spotless Mind och drack te. Den filmen är förövrigt fortfarande en av mina favoriter. Helt plötsligt var det bara vi och det var verkligen vi. Vi satt ihop och jag har nog aldrig varit så beroende av en person som jag var av Jesper, det var så intensivt och det var alldeles för mycket känslor hela tiden. Det var en av anledningarna varför vi bara höll i sju månader. Det var inte läge. Men jag var så förstörd. Än idag kan jag tänka tillbaka till hur jag mådde när det tog slut och fortfarande kan det knyta sig i magen. Det var verkligen katastrof på hög nivå. Jag slutade äta, jag slutade prata med människor och att gå upp ur sängen gjorde jag inte på säkert en vecka. Men tillslut, ungefär samtidigt som våren kom och jag började bli förälskad igen kunde jag sakta men säkert börja känna. Och jag insåg att det faktiskt inte var så farligt. Jag och Jesper har inte speciellt mycket kontakt idag men vi har aldrig varit ovänner, vilket är fantastiskt skönt. Så barn, det var min första kärlek det. Världens bästa Jesper helt enkelt!