& jag glömmer bort att andas
Sitter vid en dator som inte är min och får sådär lagom mycket sol i ansiktet. Om jag väljer att inte titta ut så kan jag nästan föreställa mig att det är sommar. Jag älskar den tanken, så jag kollar inte ut. Nu är det inte långt kvar. Jag passar på att lyssna på Kent eftersom jag nog aldrig skulle få göra det här annars, och för att Jocke Bergs ord verkligen stämmer in just nu. Inte för att jag är speciellt deppig, men kanske för att det känns lite tomt. Jag hoppas fortfarande på att den totala lyckan kommer med värmen och våren.
Ibland får jag känslan av att de flesta går på någon slags tomgång. Man bara gör, utan att tänka & känna. Men det kanske är lättast så. Just nu i alla fall. För ett tag sen var det någon som frågade mig om jag har funderat på att flytta till ett land utan mörker och vinter, eftersom jag verkar hata det så mycket. Men jag svarade att det aldrig skulle vara ett alternativ. För halva grejen med sommaren är att längta till den. Att se hur Stockholm förvandlas och hur årstiderna ändras. När man bor i ett land som till stor del är grått och mörkt uppskattar i alla fall jag ljuset och färger så himla mycket mer. Som nu, jag sitter nästan och ler bara för att solen värmer min högra kind.
Ibland får jag känslan av att de flesta går på någon slags tomgång. Man bara gör, utan att tänka & känna. Men det kanske är lättast så. Just nu i alla fall. För ett tag sen var det någon som frågade mig om jag har funderat på att flytta till ett land utan mörker och vinter, eftersom jag verkar hata det så mycket. Men jag svarade att det aldrig skulle vara ett alternativ. För halva grejen med sommaren är att längta till den. Att se hur Stockholm förvandlas och hur årstiderna ändras. När man bor i ett land som till stor del är grått och mörkt uppskattar i alla fall jag ljuset och färger så himla mycket mer. Som nu, jag sitter nästan och ler bara för att solen värmer min högra kind.
