men älskling, i natt kom du tillbaka och allting var förlåtet i en sällsynt lycklig dröm
Jag pratade på alldelens för mycket som jag alltid gör när jag blir lite nervös eller lite för upprymd. Snubblar på orden och fnissar sådär dumt som jag egentligen hatar. Men det var när du råkade avbryta mig och jag blev tyst som allting fastnade. Du sa förlåt för att du avbröt och jag skämdes. Du sa att du hatar när folk avbryter och det var då jag bestämde mig för att aldrig mer prata så du aldrig mer skulle behöva avbryta mig.
