tilde

ååå finns så mycket jag vill skriva men nepp blir inget det går inte orden fastnar. Har semester nu och det första jag gjorde var att måla naglarna (blir inget sådant när man jobbar på mcdonalds) sen drack jag en flaska vin. Den enda som fattas är therese

All the lights go down as I crawl into the spaces
Fight tight all the screens, life tearing at the seams

Wait, I don’t ever want to be here
Like punching in a dream breathing life into the nightmare

If it falls apart I will surely wake it
Bright lights turning green
This is worse than it seems

Wait, I don’t ever want to be here
Like punching in a dream breathing life into the nightmare

For get through, forget you
In the place that you’re feeling lost
In the corner where this moment

förlåtförlåt för dålig uppdatering men det är sånt som händer när man försöker ha ett liv samtidigt som man jobbar 06-16 hela tiden. men nu är det bara tjugo jobbtimmar kvar och sen är det semester! ja livet leker!!!! förövrigt är bilden inte från idag, orkar ju inte ens måla ögonbrynen pga tröttheten, så ne ingen bild

Bland det jobbigaste jag vet är att sitta hemma (precis som nu) på en lördag när man vet att alla andra har så himla mycket roligare än vad jag har. Jag vet också att jag sitter hemma för en anledning, då jag börjar jobba 06 imorgon, men fortfarande. Det är nästan som någon slags abstinens. Jag vill ta vara på varje ledig sekund och det är nästan som om att jag får en lätt touch av ångest när jag känner att en fin lördagkväll som denna går till spillo. Är alldeles för sällskapssjuk för mitt eget bästa. Jag vet inte, jag har bara en sån obehaglig känsla i magen att ja, ja snart är sommaren slut och då kommer man sitta och ångra alla kvällar man bara satt inne & kollade på solnedgången från fönstret med teven på i bakgrunden. Jag vill ta vara på allt. Alla känslor, alla intryck, alla händelser. Men jag vet ju samtidigt att det är en omöjlighet. Tiden går för snabbt och jag känner mig helt seriöst rädd. Rädd för vad som skall och inte skall komma. En av mina största rädslor just nu är att jag kommer sitta och titta tillbaka på min ungdom och tänka "Fan, varför lät jag den bara passera? Varför vågade jag inte? Varför passade jag inte på att leva till 100 % och varför spenderade jag mer tid att tänka på andras åsikter än mina egna? Hur kunde jag missa allt och hur kunde tiden gå så snabbt?" Tanken att om fem år ska jag fylla tjugosex är för mig helt sjuk. För om jag tänker tillbaka fem år i tiden, det var det året jag började gymnasiet och förstå mig rätt men det känns nästan som om att det vore igår. Det är helt sinnesjukt att vi har blivit så gamla. Jag känner mig ju fortfarande som sjutton och på ett sätt älskar jag att jag gör det. Men samtidigt vet jag att jag aldrig har varit så långt ifrån sjutton som jag är idag och fan man kanske borde släppa och faktiskt växa upp men kan någon snälla berätta för mig hur? Jag vet helt ärligt inte hur det ska gå till. Något jag vet däremot är att någonting måste hända nu. En förändring, någonting nytt, någonting spännande eller något som får mig att känna någonting som jag aldrig har känt förut. Det här kan inte vara allt. Det kan bara inte vara det, jag känner det inom mig. Sen hoppas jag inte ni tolkar detta fel som om att jag lever värsta tråkiga livet som jag absolut inte orkar med för så är det inte. Jag har vänner och familj som jag älskar mer än allt annat och som jag vet skulle göra i princip allt för mig. Jag har spenderat många sommarkvällar med att dansa till musik som får mig att känna mig levande och med människor som får mig att skratta och fler ska det bli. Det är bara så att jag verkligen känner att jag har fastnat. Fastnat vid sjutton. Mina känslor och tankar är nästan likadana och det gör mig lite illamående. För även fast jag är så otroligt rädd för att bli äldre så är jag mer rädd för att fastna där jag är nu.

Godmorgon världen.

& så en mobilbild på det. Härligt! Så, hur var det att tatuera sig då? Ja det gjorde ont. Ja jag kände mig lite svimfärdig efteråt men fan måste erkänna att det var den bästa smärtan jag har känt. Var så jävla rädd innan men herregud vad det är värt det. Jag är kär i mina fåglar och ingenting kan få mig på dåligt humör nu. Inte ens tanken på att jag ska jobba hela helgen.

toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana för det blir så ibland, jag vet det tar tid och jag tror jag vet vad vi gjorde för fel, passionerat men okontrollerat, ha, idioter och jag vill bara känna hur det känns tänka tillbaka bara minnas nån sekvens, våra stunder vi hade, tankar idéer din lukt i din nacke, pussar och skrattar åt sista gången vi delade en spliff på balkongen satt uppe på natten

och jag minns när jag mådde kasst du sa jag kan dra vårt last det kommer funka, måste funka nånstans där så finns vår plats det kommer funka, måste funka nånstans där så finns vår plats

som vanligt alldeles för mycket tankar och för lite tid

jag är så himla slut i hela huvudet, herregud vad jag gnäller förlåt

OKEJ ett till inlägg men mest för att jag älskar filmen, tycker att den är så jävla klockren. (Förövrigt har jag nästan bestämt mig att jag ger upp)

jag orkar inte jobba, det är allt jag har att säga idag, godnatt

söndagsångesten försvann när jag träffade fina tessan, vilken tjej alltså

tja
vill dö, eller ja nästan mår dock fysiskt bättre än vad jag förtjänar men ni förstår kanske
är det nu man tar tag i sitt liv eller?

FACELOOK!!!! Ne skoja. Men typ såhär ser jag ut idag. Fast med färg. Skjortan är brun, superfin. Kanske visar någon annan mer givande bild på den sen, om jag orkar. Nu ska jag till systemet. Funderar på att åka till systemet i Kungsängen. Varför undrar ni kanske då! Jo för ett par veckor sen när jag körde nattskift så var jag som vanligt otroligt trevlig (hehe) och pratade med några gäster i DT:n. Det visade sig att ena killen jobbar på systemet där och han sa att han skulle ge mig lika bra service som jag hade givit dem. Undra vad det betyder, haha. Förövrigt kan jag inte sluta lyssna på Bon Iver, helt sjukt!

Jag måste vara helt sjuk i huvudet men det verkar du också vara så det kanske är därför det passar rätt så bra. Nu är det lördag och fan känner mig inte helt otaggad faktiskt. (Fan vad jag älskar att lägga upp bilder på snygga tjejer)

hihi söta ju

Vilken fanastisk röd tröja och hatten, wow. Påminner mig om att jag verkligen måste köpa mig en svart hatt.

Jag vill att allt ska vara sådär pirrigt igen och jag vill gå från tåget i solen och nästan skratta för att nu, nu lever jag på riktigt. Tänka att nu är livet så jävla enkelt och herregud varför mår jag inte alltid såhär. Men självklart kan det aldrig vara som jag vill och det känns som om att jag drunknar i mina tankar och min dåliga självkänsla. Jag försöker springa omvägar runt och tänka att men nu får du skärpa dig tilde du är faktiskt snart tjugoett man kan inte hålla på såhär längre. Det var okej när du var sjutton men fan inte nu. Men en del av mig vill bara skrika ut hur fruktansvärt sårbart mitt hjärta är men det går ju inte heller och det är inte som om att någon har frågat. Analyserar hit och dit och vill men vill ändå inte. Ibland undrar jag om man någonsin växer upp. Växer ifrån sånt här. En del av mig hoppas för herregud vad skönt det skulle vara, men å andra sidan. Vad vore livet utan att känna så mycket att man nästan spricker, undra så mycket att det känns som om att man inte kan leva om man inte få veta eller älska så mycket att man faktiskt inte kan vara tillräckligt nära? Nej, det vill jag veta. Förövrigt måste jag tillägga att jag är äckligt jävla rädd att du ska glömma mig.

Mina nya shorts fatsnade på bild! Love'em. Dock ser dem bruna ut på bilden, så är icke fallet. Dem är mer typ rosa. Supersköna och lite för dyra, men äsch. Försökte rädda en katt idag. Den har bott på jobbet i två veckor men idag bestämde jag mig att fan, nu tar jag hem den och ringer försäkringsbolaget (då den är öronmärkt) men självklart sitten den gömd i en taggbuske typ. Men ska fasiken få hem den innan helgen.

Å dagens besvikelseeeee!!11 Skulle tatuera mig idag men så vaknar man från ett sms från kalle (han som ska tatuera mig, då..) och så är grabben sjuk! Det händer ju inte? Nu har jag lite längre tid på mig att vela, yey. Förövrigt börjar jag jobbar imorgon igen, inte helt otaggad för den som undrar faktiskt!

alltså bon ivers nya skiva är för fan oförskämt bra och jag fortstätter att drunkna i mina egna tankar. Men nu är världens bästa Patricia hemma och jag längtar redan till klockan två för då ska vi kramas som aldrig förr, wow kommer bli fantastiskt

känner mig så jävla lätt just nu och en del av mig vill fastna här föralltid

hade en av de finaste dagarna på länge igår, ville bara säga det

Kolla vad fin hon är

Standard när jag vaknar alldeles för tidigt. Kolla på fina tjejer och tänka att fan, sådär ska jag nog låtsas att jag ser ut ikväll. Kan världen vakna nu?

- Människor som har solglasögon ovanför sina vanliga glasögon
- När min mamma försöker förklara ordet "måndagsexemplar" på engelska för en person som upprepar gång på gång att han bara talar spanska
- Hur glada spanjorer blir när man försöker sig på att prata spanska när det är otroligt uppenbart att det enda man kan säga är "gracías!!!!"
- När jag hör hur en rödhårig brittisk kille på stranden säga till sin kompis "Well, I sure got quite bit of color yesterday, so I don't think I will use sunblock at all today" Notera att han ser ut som en kräfta och att det är +31 grader i skuggan. Jag skrattade.
- När min kära mor helt spontant säger "Nej Tilde, det kan ju inte vara lätt för dig när du ser ut som fjorton, iallafall utan smink" TACK MAMMA love u
- När människor automatiskt börjar prata spanska med mig. Min första tanke var då att ja, jag kanske har blivit rätt brun trots allt! Men när jag sen kom tillbaka till hotellrummet och ser mig själv i spegeln inser jag att det måste ha berott på att dem inte kunde engelska.

Så efter sju dagar av att umgås med min mor (ja, hade glömt bort lite hur intensivt det kan vara) är jag hemma. Är lite brunare än innan jag åkte och har nog lite mer livslust också. Tog asmycket bilder men känns ändå inte som om att någon som läser den här bloggen bryr sig om hur jag såg ut när jag handlade nektariner typ så dessa två får duga. Imorgon ska jag dansa och ÄR SÅ SJUKT TAGGAD ni förstår inte. Vet liksom redan vad jag ska ha på mig. Annars så saknar jag världens bästa kusin lite för mycket och vill att bästis också ska vara ledig i helgen. Och ikväll då? Jo jag ska fanimej inte röra mig från världens bästa säng, dvs min. Eller skoja, måste typ handla. Eller svälta. Kan vara värt att svälta, hihi.

TJATJA nu blire Barca en vecka, kanske kommer med någon update men lovar ingenting. Ska försöka vara så sverige&datorfri som möjligt (hur detta ska gå får vi se, facebookjunkie som jag är..) men puss så länge!