tilde

 

vaknat

tagit kort på Patricia

kollat igenom ALLA sociala medier typ minst tretton gånger

ätit frukost

väckt patricia

klätt på mig kläder

åkt till jobbet

läst ut boken jag började på igår

lyssnat på tredje delen av Narkotikalandet

insett att jag har glömt datorsladden hemma hos mami

köpt kaffe på donken

träffat världens bästa Emmy

åkt tillbaka heeela vägen till jakan

badat

bloggat

och snart ska jag tillbaka till karlaplan

 

 

FÖRSTÅR NI HUR TIDIGT JAG VAR UPPE???

Så nu kör vi kompisar. Här kommer listan på de topp fem kentlåtar som jag har gråtit mest till i mina dagar.

 

 

5. Cowboys. En låt som kanske egentligen förtjänar en högre plats på denna lista, då den i dagsläget är en låt som jag i princip lyssnar på minst fem gånger om dagen. Men eftersom jag försöker vara lite obejktiv hamnar den ändå på plats fem. Jag har ännu inte hunnit att fälla så många tårar med denna låt i hörlurarna. Men, än det finns tid, ja.

 

 

4. Låt som hamnar på plats fyra är för många en klyscha. Den där låten som majoriteten av alla hardcorekentfans vill att grabbarna ska byta ut som sista låt på konserter. Jag håller inte med. Mannen I Den Vita Hatten var den absolut första låt jag någonsin har älskat. Den första låten som kändes rakt in i hjärtat, om ni förstår vad jag menar. Och även om jag kanske inte känner lika mycket som jag gjorde när jag var fjorton och hörde den för första gången, så är det en sådan låt som sitter liksom inprispad i hjärtat. DÄRFÖR förtjänar den att vara med som i alla fall topp fyra på listan.

 

 

3. Så, plats nummer tre. Jag har valt låten M och det finns ingen lång utläggning angående detta. Jag tycker bara att den är extremt sorlig och känns mer personlig från Jockes sida än många av hans andra låtar. Och jag menar, hur många gånger har jag inte tänkt "fem steg bakåt, två steg fram"? Det verkar vara mantrat till mitt liv. Annars så tilltalar även dessa rader mig kanske lite för mycket "Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt. Ja, det verkar så enkelt vännen, men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå".

2. Nummer två då. Ensammast I Sverige är inte en låt som jag har älskat jättelänge. Mycket beror på att jag hade lite svårt för skivan "Tillbaka Till Samtiden" när den kom. Eller nej, jag hade inte direkt svårt. Men jag hade fortfarande inte kommit över "Du och Jag Döden" än. Så man kan nästan påstå att jag missade "Tillbaka till Samtiden"-tåget och hoppade direkt på "Röd". Hur som helst. Titeln på denna låt kanske är tillräckligt självbeskrivande. Om inte, så lyssna. Ni kommer att känna och förstå vad jag menar, det vill jag nästan lova.

 

 

1. Nu så jävlar. Frågan är om det ens behövs en beskrivning eller om vi helt enkelt ska göra så att jag postar hela texten, ni släcker lampan i rummet och trycker på play? Ja. Så gör vi.

 

"I trängseln utanför, sen december ingen snö
Jag följer efter dig, genom kön
Du stryker fingrarna lätt mot min kind

 

Och i ett ögonblick då allt står still
Så får jag en chans att säga, allt det jag aldrig sagt
Så får jag en chans att ge dig, allt det du aldrig haft
Men var för feg

 

Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats, jag tar allt

 

Jag trycker läpparna, lätt mot din hals
Jag frågar ”gråter du?” Du smakar salt

 

Du gav mig en chans att säga allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig allt det jag aldrig ger dig

 

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent"

 

Bubblare: Klåparen, Du Var Min Armé, Quiet Heart, Den Döda Vinkeln, Berg&Dalvana, Det Kanske Kommer En Förändring, Ansgar&Evelyn, Socker. Förövrigt: har med all säkerhet glömt någon jätteviktig nu. DET känns jätteångest. Har ni någon invändning eller känner att japp, den där hon garanterat missat, låt mig veta.

 

 

Och eftersom det är söndag så byts nästan automatiskt den fantastiska dansanta musiken ut till någonting lite mer "söndagspromenad med en cigg i handen och sol i ögonen"-musik. Juste, oroa er inte. Deppigakentlistan kommer antagligen senare. Har hur som helst INTE glömt (viktigt).

Hej kompisar. Idag är det lördag. KUL. Ska du ut ikväll men kanske inte vet vilken musik du vill spela på förfesten? Frukta ej då Tilde har, (genom Kattricia, givetvis) hittat livets jävla mixtape på Soundcloud. VARNING: Detta är ingen liksom mysmusik man lyssnar på en söndageftermiddag samtidigt som man ligger och gosar i sängen. Bli inte rädd och ge inte upp bara för att den börjar med en Harlem Shake remix. Tro inte nu att jag gnäller på en bra harlem remix herregud nejnej, men jag vet liksom hur folk KAN vara.

 

 

Annars har vi också denna låt som jag tycker är helt amazing. Omöjligt att sitta still helt enkelt och TEXTEN kan vi bara prata om texten? Det är som om att grabben kan läsa mina tankar. Den är härligt ytlig men samtidigt så himla bra. Lyssna själv vetja.

 

Sådärja, nu har ni i alla fall de första trettiotre minutrarna säkrade. TACK TILDE. Varsågod och puss. Juste, tänkte kompensera detta med att posta någonting riktigt jävla djupt typ imorgon. Tänker mig topp fem mest deprimerande kentlåtar eller liknande.

 

Framsteg som jag har gjort på praktiken v.1

 

 
1. Vågar numera gå på toa utan att känna att hela redaktionen kollar på mig och tänker: igen, REALLY?

2. Fick en medarbetare att skratta genom att väldigt ocasual ramla av stolen när jag skulle sätta in min mobilladdare i kontakten.

3. "Förlåt för att jag har ställt massa grejer på ditt skrivbord" - HAR JAG ETT EGET SKRIVBORD HERREGUD tappade helt seriöst andan (utan en gnutta ironi)

4. Chefredaktören tog kort på mig med sin iphone. Hör fortfarande hennes röst i huvudet, "hela redaktionen ska ju vara med!" Glädjen fick knappt plats i min kropp.

5. Juste, har några bilder som kommer bli publicerade i tidningen men vem i hela friden bryr sig om det???

 

Bakslag på praktiken v.1:

 

1. En av redaktörerna har glömt bort att vi faktiskt hade ett möte, angående eventfoto för lite över ett år sedan. Hon vet antagligen inte heller om att det var bland det största som hände mig 2011 och heller inte att jag har sparat hennes mobilnummer sedan dess (stalkervarning..)

2. "Lyssnar du bara på Håkans nya?" - Behöver jag ens ge en kommentar? Jag var så ytterst nära på att skrika "Jag är musikintresserad på riktigt jag lovar!!! Har bara en svacka just nu." But i did not.

3. Är tydligen döpt till "fotograf" i Art Directorns mail. Kommer han inte ihåg vad jag heter? Borde jag hälsa igen? Eller ser han mig inte som en individ? Osäkerheten bara sköljer över mig.

 

Summa för vecka nummer ett: Fem bra tre dåliga. Känns helt ok ändå.

 

Finns det NÅGON i hela världen som är snyggare än Angelina Jolie i Girl, Interrupted? Sjukt tveksamt. Jag menar, kolla, hon rockar tillochmed livets fulaste lugg.

 

Nu ska jag ta tag i mitt liv, alltså:

Gå upp ur sängen

Svara på diverse sms

Borsta håret (kanske)

Ordna så att jag slutar att se ut som döden aka smink 

 

 

Bild snodd från min hemliga tumblr, som i sin tur är rebloggad ca 2887 gånger. Öppet meddelande till fotografen: Jag är ledsen att jag inte kan ge dig credd.

 

Inser nu såhär på morgonkvisten att gårdagens inlägg var på gränsen till överdeppigt och jag ber till viss del om ursäkt för det. (fast jag påstår inte att det inte speglar verkligheten.) Dock så inser gång på gång att jag kanske borde hålla mig ifrån skrivandet när jag är trött, ledsen eller har allmän ångest. Hur som helst. För att kompensera tänkte jag skriva en lista på saker som har gjort mig glad den senaste tiden:

 

1. Min praktik. Har det verkligen fantastiskt på Nöjesguiden och är förevigt tacksam att jag inte fotar bilolyckor på en lokaltidning. Låter kanske underligt, med tanke på min utbildning, ja. Men det är mer min grej att glida runt på fina restauranger, fota intressanta människor och utan någon jättehård tidspress. Jag blir även extremt uppskattad - en känsla som jag inte längre är van vid.

 

JAHA DÄR VAR LISTAN SLUT :)

 

Nej men okej. Jag överdriver. Ska nämna alla människor som ständigt tar sig an mig och min hjärna (hjärta) och klarar av mitt jävla babbel hela tiden. Ni vet att ni gör mig extremt glad. Sen vill jag även hylla kvinnan på Pressbyrån som bara tog betalt för en liten kaffe med mjölk fast både hon och jag visste att jag tog en latte. Det gjorde mig glad.