tilde

Då jag har cirka noll bloggvett (läs: uppdaterar ungefär aldrig och när jag väl gör är det sällan genomtänkt) tänkte jag fortsätta på samma och ladda upp alldeles för många bilder i ett och samma inlägg. Jag har legat och ruvat på ett islandsinlägg i flera veckor men har som vanligt haft svårt att komma till skott. Förvisso är det väl ungefär två personer som kanske uppskattar den kommande recensionen om vår resa, och dessa två har med största sannolikhet sett de flesta bilder som nu publicerar här på min instagram. Nåja. Här kommer inlägget iaf!

 

Obeservera att detta är bara bilder som jag har tagit med mobilen och jag har som avsikt att någongång lägga upp mina "riktiga" bilder också. Har även en film som jag jobbar på att klippa ihop. Som ni märker försöker jag, dock väldigt blygsamt, beaka min kreativa sida för att inte drunkna helt i höstångest.

Så här var vi framme i ett grått Reykjavik. Framme på en av de finaste gatorna mina ögon har skådat och även fast det regnade var vi otroligt nöjda ändå. Klockan hade inte hunnit slagit mer än elva och vår check-in var inte förrän vid två, så vi strosade runt i staden, åt nudelsoppa på en asiatisk snabbrestaurang, drack kaffe och jag handlade ett par utsvängda plyschbyxor på secondhand. På kvällen mötte vi upp Anna, Eriks syster och åt middag på ett hostel som serverade (enligt rykten) Reykjaviks bästa hamburgare. Då jag själv inte äter kött kan jag inte svara på om ryktet stämnde men båda syskonen var nöjda och glada. Lokalen hade feelingen av att man befann sig i sina morföräldrars hus och vid åttatiden började ett jazzband spontant spela. Bra kväll. Jag tvingade i mig en öl (mitt nya projekt är att lära mig att dricka öl. Det går sådär).



Kvällen slutade (som majoriteten av alla kvällar under semestern) rätt tidigt. Detta pga tidsskillnad som medförde en enorm trötthet, speciellt hos mig men också för att vi hade en utflykt planerad dagen därpå. Så uppe med tuppen åkte vi först och hyrde en bil och for iväg. Första stoppet var vid Strokkur där vi klättrade i berg och såg på geyjsrar.
 




Fördelen med att hyra bil när man ska till Island är många men en av de mest uppskattade är att man verkligen inte känner några begränsningar. Man kan stanna precis överallt, ta vilken väg man vill och man behöver inte anpassa sig efter någon. 





Vi åkte vidare till Gullfoss, ett fruktansvärt stort vattenfall som var väldigt svår att få på bild. Kraften i vattenfallet var enormt och om ni kollar längst till vänster på bilden står det lite människor där som små prickar. Dom kan ge er en liten indikation till hur stort vattenfallet faktiskt var.

Det finns en sak som jag verkligen sörjer att vi inte hann med på resan och det var att rida islandshäst. Jag har ju ett förflutet som hästtjej och ju äldre jag blir har jag märkt hur jag saknar att rida, stallet, lukten och närheten av hästar mer och mer. Men tiden fanns inte och när den väl fanns (på måndagen) var det för regnigt. Men det får bli nästa gång.

 

Anna hade tipsat om en vandringsled som låg på vägen tillbaka från Gullfoss till Reykjavik som, om man inte gav upp, ledde en fram till varma källor. Det lät ju som en dröm tyckte vi och bestämde oss för att gå de tre kilometrarna som enligt bloggar skulle krävas. Anna hade varnat oss innan att det tar längre tid än vad som förvänas och ja, herregud vilken vandring det var upp. Men som ni kanske kan tolka bara genom bilden över så var det 100% värt det.

 
Här började vi dagen med en riktig lyxfrukost på ett café som låg tvärs över gatan från lägenheten som vi bodde i. Det var ett sånt där trendigt café som malde bönorna framför dina ögon och sen vägde dem för att få precis rätt mängd. Lite överdrivet kunde väl jag känna då min cappuccino tog typ ett halvår att bli klar, men god var den. Det ska erkännas.




 
Efter frukosten åkte vi till Islands antagligen största turistattraktion, Blue Lagoon. Erik hade fått ett presentkort av Anna där i 25årspresent som vi utnyttjade. Låter bilderna tala för sig själv om hur härligt det var. Mycket medelålders människor dock, antagligen med tanke på priset det kostade att spendera en dag på stället, men helt klart värt.





Helgen kom och jag, Erik och Anna hade bestämt oss för att åka ut till Vestmannaeyar, en vulkanö utanför Islands södra kust. När vi kom dit låg dimman tungt över husen och värre skulle det bli. Vi fick snabbt veta av hon som ägde huset vi bodde i att det var en storm påväg in över ön och vi skyndade då oss upp på vulkanen. Dessvärre var utskikten som på andra bilden: obefintlig. Men det var häftigt ändå. Jag har aldrig upplevt en så tjock dimma. 

Dagen därpå tog vi morgonbåten efter rekommendation då det var störst chans att den skulle gå till hamnen vi hade lämnat bilen och som tur gjorde den det. Men halvtimmesresan förstörde min mage för resten av dagen. Vågorna var så höga att jag blev både sjösjuk och rädd. Väl framme på fastlandet kunde vi pusta ut, men dessvärre förföljde stormen oss hela lördagen. Detta blev lite av ett problem då vi egentligen hade planerat en massa utomhusaktiviteter som dessvärre fick skjutas på. Det slutade med att vi spenderade större delen av eftermiddagen i regnet i en utomhuspool i ett litet samhälle som hade 140 invånare i väntan på att få checka in på vårt vandrarhem. Alla höll tummarna på att vädret skulle klarna upp tills söndagen och SICKEN TUR VI HADE:

På söndagen var vi uppe i ottan för att hinna med allt vi hade missat på lördagen. Dagen började med att vi såg soluppgången från berget bakom vårt vandrarhem och den upplevelsen alltså. Det var så ofattbart vackert. 

 

Sedan åkte vi vidare till glaciärsjön Jökulsárlón där vi försökte greppa storheten i utsikten vi stod framför samtidigt som man försökte undvika att photobomba någon glad asiats selfie.

 

Söndagen fortsatte och vi stannade vid alltifrån kyrkogårdar och fyrer till gigantiska vattenfall som jag dessvärre inte fick med på bild. På kvällen när vi kom tillbaka till Reykjavik var vi helt slut efter helgens upplevelser och kvällen slutade med att jag och Erik åt sushi i hotellsängen och somnade innan tio. 

 

Sammanfattningsvis så vill jag citrera min kära pojkvän: alla som har två ögon och ett körkort bör ta sig till Island. Helvete vad fint det var.