Ett viktigt blogginlägg:
Jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur bra jag har mått det senaste dagarna. Lägga in härliga bilder på min skärgårdsvistelse med Therese, berätta om min kväll på Mosebacke med Stina eller bara prata allmänt om hur fin försommaren är. Men det måste vänta.
Ikväll när jag tog tåget hem från stan kollade jag på avsnitt fem av Full patte. Ett avsnitt som jag tycker alla bör se. Ett avsnitt som är så jävla relevant och viktigt. Länken till avsnittet hittar du -> här <-
(du kan även klicka på bilden för att komma till avsnittet)
Varför jag väljer att belysa just detta avsnitt är för mig ganska självklart, och det är för att det är någonting jag verkligen kan relatera till. Att gå ensam för mig är en ständig rädsla. Att åka nattbuss själv eller att befinna mig i det offentliga rummet har alltid bidragit till en form av osäkerhet. Jag, som många andra tjejer, håller hårt i mobilen för att man snabbt ska kunna kontakta någon om något, mot all förmodan skulle hända.
För två somrar sedan åkte jag och Therese nattbuss hem. Jag tror det var en torsdag. Therese gick av tidigare än mig och min mobil hade dött, något jag uppmärksammar henne om när hon går av bussen, då hon frågar om hon ska ringa mig, så jag slipper åka helt själv. I samma sekund som jag säger orden högt, att min mobil har dött, ångrar jag mig. Hela bussen hörde nämligen mig. Och med hela bussen menar jag de fyra män som sitter kvar, varav en sitter på andra sidan gången. Men gjort är gjort; hon går av och jag åker vidare. Utan mobil och också utan den lilla säkerheten som jag har.
När jag ska gå av väntar jag med att plinga, då jag vill se om någon annan ska gå av, och vill därför låta hen plinga. Men ingen plingar, så tillslut får jag göra det. Jag ställer mig upp och mannen på andra sidan gången gör samma sak. Jag kollar bakåt i bussen och ser att den en till kille har ställt sig upp. I den sekunden kan jag inte tänka på någonting annat än att jag inte har någon mobil och att de båda säkert är medvetena om det. Alla vi tre går av och de två männen möter upp varann, som om att de kände varandra, men säger inte ett ord. De hälsar alltså inte utan de bara börjar gå bredvid varandra i tystnad och då jag inte väntade in någon hamnar jag framför dem. När jag går av nattbussen har jag bara fyra minuter hem. Men jag vet också att det kan hända mycket på fyra minuter, speciellt när man inte har tillgång till mobil. Jag har aldrig känt mig så utlämand. Vi fortsätter på samma väg och männen, som fortfarande inte har yppat ett ord till varandra fortsätter att gå bakom mig och min puls höjs för varje sekund som går, fast jag försöker att inte vara eller agera som om att jag vore rädd eller osäker. Plötsligt ser jag ett gammalt par som lyses upp av en gatulampa, och någon sekund senare viker männen av, väldigt onaturligt på en väg som de egentligen hade gått förbi. Först då kan jag andas ut. Det slutar med att jag springer resterande biten hem.
När jag ska gå av väntar jag med att plinga, då jag vill se om någon annan ska gå av, och vill därför låta hen plinga. Men ingen plingar, så tillslut får jag göra det. Jag ställer mig upp och mannen på andra sidan gången gör samma sak. Jag kollar bakåt i bussen och ser att den en till kille har ställt sig upp. I den sekunden kan jag inte tänka på någonting annat än att jag inte har någon mobil och att de båda säkert är medvetena om det. Alla vi tre går av och de två männen möter upp varann, som om att de kände varandra, men säger inte ett ord. De hälsar alltså inte utan de bara börjar gå bredvid varandra i tystnad och då jag inte väntade in någon hamnar jag framför dem. När jag går av nattbussen har jag bara fyra minuter hem. Men jag vet också att det kan hända mycket på fyra minuter, speciellt när man inte har tillgång till mobil. Jag har aldrig känt mig så utlämand. Vi fortsätter på samma väg och männen, som fortfarande inte har yppat ett ord till varandra fortsätter att gå bakom mig och min puls höjs för varje sekund som går, fast jag försöker att inte vara eller agera som om att jag vore rädd eller osäker. Plötsligt ser jag ett gammalt par som lyses upp av en gatulampa, och någon sekund senare viker männen av, väldigt onaturligt på en väg som de egentligen hade gått förbi. Först då kan jag andas ut. Det slutar med att jag springer resterande biten hem.
Nu vet jag inte om någonting hade hänt men det jag vet är att min rädsla då var helt genuin. Jag vet att så många tjejer känner denna rädsla varje gång de går hem och jag vet också att det är helt jävla orimligt.
Majoriteten av allt sexuellt våld som sker, sker innanför fyra väggar och av någon som du känner. Men att vi lever i en våldtäkskultur är för mig ett faktum. Ett faktum som måste upphöra. Det ska inte få vara såhär. Därför tänker jag nu repetera Fatta.nu:s (en jättebra hemsida som bör få all uppmärksamhet möjligt) tips om vad du kan göra för att förbättra din egen och din omgivnings kunskap gällnade sexism och vardagsrädsla:
1. Var socialt obekväm - Låt inte sexistisk jagong gå obemärkt förbi för den goda stämningens skull. Sätt ner foten och markera att det är inte okej.
2. Prata om gränser - Granska dig själv. Har du egna erfarenheter av gråzoner eller att gå över någons gräns? Hur skulle du agera om du fick veta att en vän begått ett sexuellt övergrepp? Denna diskussion är särskilt viktig om du identifierar dig som kille/man, då ditt kön är kraftigt överrepresenterat bland förövare. Vad finns det för syn och förväntningar hos dig själv, dina vänner och samhället i stort på killars sexualitet?
3. Fråga en feminist - Känner du dig osäker eller nyfiken på teori och analys? Hur ser verkligheten egentligen ut? Hur kan sexuellt våld förebyggas? Vad kan du göra? Varför förväntas killar vara mer kåta än tjejer? Är sexuellt våld mindre vanligt i samkönade relationer? Vad är egentligen en struktur? Ta hjälp en feminist i din närhet. Ta hjälp av mig!
2. Prata om gränser - Granska dig själv. Har du egna erfarenheter av gråzoner eller att gå över någons gräns? Hur skulle du agera om du fick veta att en vän begått ett sexuellt övergrepp? Denna diskussion är särskilt viktig om du identifierar dig som kille/man, då ditt kön är kraftigt överrepresenterat bland förövare. Vad finns det för syn och förväntningar hos dig själv, dina vänner och samhället i stort på killars sexualitet?
3. Fråga en feminist - Känner du dig osäker eller nyfiken på teori och analys? Hur ser verkligheten egentligen ut? Hur kan sexuellt våld förebyggas? Vad kan du göra? Varför förväntas killar vara mer kåta än tjejer? Är sexuellt våld mindre vanligt i samkönade relationer? Vad är egentligen en struktur? Ta hjälp en feminist i din närhet. Ta hjälp av mig!
4. Gå till din chef/rektor - Kräv att ledningen utformar en konkret handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuellt våld på ditt jobb/din skola (i skolan bör detta vara en del av den likabehandlingsplan som ska finnas enligt lag). Planen ska beskriva hur arbetsgivaren/skolan agerar när det blir känt att en anställd/elev utsatt en annan anställd/elev för sexuella trakasserier/sexuellt våld. Hur bemöts förövare respektive offer?
5. Våga fråga/våga lyssna - Misstänker du att någon i din närhet utsatts för ett sexuellt övergrepp? Våga fråga och våga ta emot berättelsen. Att lyssna och bekräfta är ett stöd som räcker långt. Misstänker du att någon i din närhet utsätter någon annan för sexuella övergrepp? Visa att du förstår vad som hänt och markera att det inte är okej.
6. Engagera dig! - Gå med i en förening som arbetar feministiskt mot våld, till exempel en kvinnojour, tjejjour eller ungdomsjour.
7. Anmäl sexistisk reklam - Anmäl reklam som spelar på och befäster våldtäktskulturen till Reklamombudsmannen.
8. Vägra vardagsrädsla - Många tjejer upplever att deras liv och rörelsefrihet begränsas av oro och rädsla för att vara ute själv på kvällen. Vardagsrädslan är ett problem och en begränsning i sig. Var med och mota bort och utmana den! Vi måste flytta fokus från hur tjejer ska skydda sig (det vet vi redan allt för väl!) till hur killar inte ska våldta.
9. Använd din plattform - Var med och förändra normer, sprid budskap och sätt fokus på förövaren i ditt eget forum. Använd din kompetens, vare sig det är att skriva, arrangera event, göra musik eller baka cupcakes.
10. Skänk pengar - Ge ett ekonomiskt bidrag till en verksamhet som arbetar mot sexuellt våld, till exempel med förebyggande, stödjande eller opinionsbildande arbete.
