Fredagen den tjugoandra mars
Framsteg som jag har gjort på praktiken v.1
1. Vågar numera gå på toa utan att känna att hela redaktionen kollar på mig och tänker: igen, REALLY?
2. Fick en medarbetare att skratta genom att väldigt ocasual ramla av stolen när jag skulle sätta in min mobilladdare i kontakten.
3. "Förlåt för att jag har ställt massa grejer på ditt skrivbord" - HAR JAG ETT EGET SKRIVBORD HERREGUD tappade helt seriöst andan (utan en gnutta ironi)
4. Chefredaktören tog kort på mig med sin iphone. Hör fortfarande hennes röst i huvudet, "hela redaktionen ska ju vara med!" Glädjen fick knappt plats i min kropp.
5. Juste, har några bilder som kommer bli publicerade i tidningen men vem i hela friden bryr sig om det???
Bakslag på praktiken v.1:
1. En av redaktörerna har glömt bort att vi faktiskt hade ett möte, angående eventfoto för lite över ett år sedan. Hon vet antagligen inte heller om att det var bland det största som hände mig 2011 och heller inte att jag har sparat hennes mobilnummer sedan dess (stalkervarning..)
2. "Lyssnar du bara på Håkans nya?" - Behöver jag ens ge en kommentar? Jag var så ytterst nära på att skrika "Jag är musikintresserad på riktigt jag lovar!!! Har bara en svacka just nu." But i did not.
3. Är tydligen döpt till "fotograf" i Art Directorns mail. Kommer han inte ihåg vad jag heter? Borde jag hälsa igen? Eller ser han mig inte som en individ? Osäkerheten bara sköljer över mig.
Summa för vecka nummer ett: Fem bra tre dåliga. Känns helt ok ändå.
