tilde

Det är extremt kallt i min lägenhet. I morse när jag vaknade stod temometern på 15,6 grader. Jag känner ju redan att jag har svårt att gå upp på morgonen och kylan gör det ju inte direkt mer attraktivt. Men duktig som jag är ringde jag HSB (dock ska man kanske tillägga att jag har känt av kylan i ca. tre veckor, men väljer att ignorera det nu). Passande att de ska komma och dra upp värmen när jag åker härifrån om tre dagar. Men ändå, jag är rätt nöjd med min prestation. Och det får man väl vara. Nöjd alltså. Ibland, kanske.

 

Jag har en killkompis som berättade för mig att han fan aldrig skulle vara nöjd med någonting i livet för då slutar man ju att sträva efter något bättre. Till en viss del håller jag med honom, men samtidigt inte. Den där ständiga prestrationsångesten känner jag ju konstant av ändå. Det måste väl vara okej att känna sig nöjd.

 

Exempel: Jag var extremt nöjd med mig själv när jag gick och handlade i snöstormen i förrgår. Jag menar, jag kunde ju ha ätit havregröt utan mjölk till middag IGEN. Men nej, jag kravlade mig ur sängen, tog på mig kläder och gick ner till Coop. När jag kom tillbaka, med förfrusna fingrar klappade jag mig lite mentalt på axeln och intog den där sängliggande positionen igen som dessvärre tar upp allt större del av mitt liv. Men jag hade i alla fall uträttat något. Jag antar att när man spenderar största tiden av sitt liv helt handlingsförlamad måste man ta vara på det man faktiskt lyckar prestera. Min killkompis kanske uträttar viktiga saker hela tiden, vad vet jag.

 

Juste. Fick veta att ångestklubben har ett projekt att man ska filma sin hemstad för att sen visa för de andra när man kommer tillbaka. Vill bara att ni som läser detta ska veta att jag tar uppgiften på extremt stort allvar. Kommer bli världens mest gråa dokumentär om Jakobsberg men en dokumentär ska det fan bli.

 

(credd till Max Palm)

 

Förövrigt vill jag uppmana alla läsare att gå in på Kristins blogg och läsa hennes senaste inlägg (läs alla de andra också, givetvis, men ni förstår vad jag menar). Jag veeet det är rätt långt och herregud vi har inte tid med sånt livet är ju så STRESSIGT osvosv. Men tro mig, det är verkligen värt det.