jag kan inte tänka jag står bara här och ler
Jag har inte tvättat mitt hår på fyra dagar insåg jag nyss. Det kanske inte låter som värsta grejen men let me tell you att det är det. När jag väl lämnar sängen och ser mig själv i spegeln för första gången denna morgon kommer jag se ut som en blond hermione x 2 fast med lite mer kluvna toppar. Det värsta är att jag hatar att tvätta håret. Hatar att behöva kamma ur det när det är blött och fullt med tovor. Hatar att sedan behöva föna skiten för att "luggen" ska ligga ok, för det slutar ändå med att jag sätter upp allting i en hög tofs som jag förövrigt inte passar speciellt bra i. Mitt hår har alltid varit mitt största dilemma. Jag lägger nog mer tid och energi på det än något annat och det finns ingenting jag ångrar så mycket som när jag färgade sönder det när jag var femton/sexton/sjutton år. Då tyckte jag att det var ascoolt att vara svarthårig, med lite för tuperat hår och alldeles för mycket hårspray. Sen tog det två dagar för att ångra sig och köpa 5 olika blekningsförpackningar för att få allting blont, igen. Nu har jag i alla fall stannat vid en färg och abstinensen att bli brunett (läs: förändring, tro inte att det är färgen som lockar, egentligen..) är inte lika stark, men den finns där.
Speciellt nu, när det känns som om att hela mitt liv är lite upp och ner fastän när jag kollar mig i spegeln ser jag likadan ut som vanligt. Men jag är inte det. Ingenting är som vanligt. Jag bor helt själv, har ingen vid min sida längre, har tillochmed börjat älska att ha på mig jeans (alla som känner mig och har gjort det i mer än två veckor vet att detta är stort) och igår bevisade jag även för mig själv att det faktiskt är svårare att trampa på mig än vad jag trodde. Jag har börjat inse att livet kanske inte står så stilla som jag först ansåg utan att jag faktiskt har alla möjligheter i världen. Eller ja, nästan. Har ju sålt min själ till donken i två år till men jag ångrar mig inte en sekund. För vet ni, om två år ska jag fylla tjugotre och jag har på senare dagar insett att livet faktiskt inte tar slut dagen då man fyller tjugoett.
