We're starting over
Jag har packat mina första fyra flyttkartonger nu. Lyssnade på Bright Eyes samtidigt och fick faktiskt lite tårar i ögonen. Gick igenom alla gamla lådor, slängde massa skräp och log åt gamla foton. Det var fint. Har precis upptäckt Bright Eyes nya (och sista album), så himlahimla bra. Känner mig som sjutton år igen när jag hör Conor Oberst röst. Jag gillade att vara sjutton. Eller nej varför säger jag så? Det gjorde jag inte. Jag var så ledsen när jag var sjutton. Visste ingenting om livet heller. Inte för att jag vet speciellt mycket nu heller, men mer än då. Tjugo är så mycket bättre. Idag var jag faktiskt på systemet för första gången sen jag fyllde tjugo, vilket var den 26e december (partygirl man ääärrr) Det var så konstigt, jag kände mig verkligen inte hemma där. Känns som om att alla kollar på mig och tänker "vad gör den där lilla tjejen här". Men det kanske för att det syns på mig att jag känner mig obekväm. Nu är det snart dags att sova, supertaggad på att ställa klockan på 04:45!
(älskling, läser du det här, så KOM HEM!!!1)
ps. jag har världens finaste lägenhet, wow ds.
