tilde

Så mycket känslor på en och samma gång, det är ju helt sjukt egentligen hur man kan känna så mycket samtidigt överallt hela tiden. Det är nästan så att mitt hjärta sprängs och min själ går sönder. Men det är okej, för jag vet i alla fall att jag lever och att jag verkligen inte lär bli likgiltig under den närmaste tiden. Jag tror att man ibland behöver stå och gråta i regnet, en sån där gråt som känns som om att den aldrig kommer ta slut, för att man sedan ska känna att man faktiskt mår så pass bra att man känner sig okrossbar. Just nu känner jag mig långt ifrån det sistnämnda, men jag är helt säker på att den känslan kommer, så småningom. Det var längesen jag var så arg som jag var igår. Det var någon spärr som bara brast inom mig, och när jag tänker på det idag så förstår jag inte hur eller vad som hände. Men det känns på ett sätt så jävla bra att veta att inte ens jag tar vad som helst. Att jag kanske inte alltid går iväg för mig själv och gråter när jag är arg, utan att jag faktiskt vågar skita i vad alla runt om kring tycker och tänker. Det trodde jag aldrig. (Tåls ju att tilläggas att jag inte direkt var nykter) men jag väljer att se förbi det och tänka att det faktiskt är jag som har växt och inte alkoholen som gjorde mig lite extra modig. Människor är så jävla spännade alltså. Jag slutar aldrig att fascineras.