tilde -

your sweet voice

Imorgon blir det Emmabodafestivalen och det ska tydligen regna. MEN jag har köpt en sjukt nice
regnjacka och en jätteful (ack så skön) fleecetröja så det ska nog gå jävligt bra ändå. Vin
hjälper ju också mot kyla har jag hört.

Ser ni mig där, säg hej! Jag är världens snällaste, lovar hihi. Puss.

2010-07-27 @ 15:18:06 Kommentarer

snart är klockan 05:00 och jag undrar varför jag är vaken

Du är så jävla fin och hela jag log när jag såg dig idag. Fredrik, du är bäst - bara så att du vet.

2010-07-24 @ 04:47:30 Kommentarer

all around

Om mina analoga bilder inte kommer idag, då vet jag fan inte vad jag gör.
Kent var jättefint igår men i mina öron var låtlistan helt fel. Vi hörs snart.

2010-07-23 @ 11:14:02 Kommentarer

your hand in mine

2010-07-22 @ 01:27:34 Kommentarer

pale blue eyes

2010-07-20 @ 18:25:28 Kommentarer

I could really use a wish right now

Jag älskar dig, okej?

2010-07-20 @ 18:06:32 Kommentarer

Det luktade våt gräsmatta och trottoarkanten var
äntligen sopad. Där satt jag. Den där morgonen i April
med solen i ögonen och trasiga tygskor. Lika mycket
osammanhängande tankar som vanligt just här
kände jag mig lugn. Kanske var det på grund av att jag
skippade kaffet i morse men jag vill tro att det är på
grund av dig. Den här gången har jag inte lurat mig själv.
Jag var säker och du skrattade.

(källa)

2010-07-13 @ 19:50:43 Kommentarer

You said you hated my tone, it made you feel so alone

har lagt upp den här förut men tycker den är så mysig

(förresten ska första filmen från analoga kameran in på framkallning nu
första 36 bilderna av sommaren 2010) Har förälskat mig i The Antlers och allt är
nästa lika rörigt som vanligt. Men det är okej.

2010-07-13 @ 19:34:51 Kommentarer

'cause you can never be alone

2010-07-13 @ 19:28:31 Kommentarer

Tell me when you think that we became so unhappy,
wearing silver rings with nobody clapping.
When we moved here together we were so disappointed,
sleeping out of tune with our dreams disjointed.
It killed me to see you getting always rejected,
but I didn't mind the things you threw, the phones i deflected.
I didn't mind you blaming me for your mistakes,
I just held you in the door frame though all of the earthquakes.
But you packed up your clothes in that bag every night,
and I would try to grab your ankles, what a pitiful sight.
But after over a year, I stopped trying to stop you
from stomping out that door, coming back like you always do.
Well no ones gonna fix it for us, no one can.
You say that, 'No one's gonna listen, and no one understands.'
So there's no open doors, and there's no way to get though,
there's no other witnesses, just us two.